tiistaina, helmikuuta 28, 2012

.....

It's just those days I'm wishing for a fantasy to become reality
Someone to wipe my tears and heal my pain and scars
To hold me close and brighten up my life
I just need love

Sick of this loneliness that embraces me each time
I just want to love and be loved by someone
To know that I have someone to live for
A reason to keep living and breathing

Because I've lost everything when my heart shattered
And now I just want to come out of the darkness
To start anew, no longer hiding from the world
I just want a day of genuine happiness

Because I can't go on soaking up all the pain in silence
For my heart and soul can't take it anymore
Because I have no one left in this world
I have no energy and will left in me


tiistaina, marraskuuta 29, 2011

Välsignelser

De flesta vet väl redan att, om drygt 4 månader kommer H. att åka iväg till Tyskland för ett haltv år som utbyteselev. Vi båda vet att vi måste hitta någon att bo med mig, och hyra H:s rum under tiden, annars blir vi tvungna att säga upp lägenhet - och det vill vi ju inte.
Att hitta underhyresgäst borde ju inte vara svårt tycker man, men vi har vissa kriterier och även vår hyresvärdinna. När vi fick veta om lägenheten fick vi även veta att det ändast hyreds ut åt Medi studeranden. Tur att en av oss var det, annars skulle vi inte ha fått den.

Nu när vi har diskuterat med H om hennes utbytes har vi oroat oss för följande saker:
1. Vad händer med mig hon far? får jag stanna eller måste jag söka något nytt om jag inte får bo kvar ?
2. Får H ta en underhyresgäst under tiden hon är borta, som inte är Medicinare, eller får hon ta en underhyresgäst över huvudtaget??
3. Vem ska vi ta in och bo med mig?

I höstas fick vi en ny hyresvärdinna och hon ville gära komma besök för att se legenheten. Under besöket passade vi att fråga hur det skulle bli H sticker iväg. Det visade sig att vår oro ang. ovanstående var helt obefogade. Den nya verdinnan var mycket mer avslappnad gällande kriterierna inneboenden och hade inga problem med underhyresgäst. Beskedet kom ju givetsvis som en stor glädje och vi båda drog en lättnadens suck efteråt.

Men sen till nästa fråga: vem ska vi ta som inneboende?
Våra kriterier var att det ska vara en flicka, och helst kristen.....och någon som man känner förstås.
För drygt en vecka sedan fick jag ett samtal från en mycket g Hod vän, som berättade att hon fått praktikplats en universitet i H:fors och behövde någonstans att bo - för våren!:D
Kunde inte tro min öron och kunde knappt sitta stilla i spåran jag pratade med henne.
Hon behövde någonstans att bo och vi behövde någon som hyr H:s rum H är borta - kunde det bli bättre!.
Min väninna skulle också vara här under sommaren sommarjobb hon får ha H:s rum också!

Vi har oroat oss för hur saker o ting kommer att bli till våren, vår oro har varit obefogade nu har alla pusselbitar fallit sin plats och vi har fått det ordnat ett sätt som är mer en perfekt, och vem har vi att tacka? Yep, ingen annan en Gud förstår, han vet vad vi behöver förrän vi har bett om det!
Jag har fått se hur Gud verkar i våra liv och ordnat allt till det bästa, nu behöver Jag och H inte oroa oss för våren, utan vi får glädja oss åt att Gud ger och välsignar oss med det vi behöver och vi kan inte vara mera tacksamma!


sunnuntaina, marraskuuta 27, 2011

1:a advent av det ovanligare slaget

Idag firas första advent, folk har samlats i Kyrkor runtom i landet på adventsmässa, skälv kunde jag inte delta, även om jag skulle ha velat. Hade tackat Ja till att vara med och sjunga Dotter Sion, Davids son, men det fick lämna till nästa år.

Det är 27 November, temp. ligger okmring +7-8 , regnet smattrar mot fönstren, det ända här på avdelingen som skvallrar om att julen är på intågande är några få ljusstakar som står och lyser på fönsterbräderna och en halmbock som agerar bordsdekoration.me
Eftersom det var Lillajul igår och första advent idag så hade jag hoppats på att vi åtminstone skulle ha fått en jultårta till kaffet - eller ens en liten pepparkaka, men nej!

Sedan Fredagen har jag varit inlagd på avd. 4 vid Allergisjukhuset på grund av mina hudproblem. Har haft besvären sedan sommaren, eftersom jag trott att det skulle vara övergående tog jag kontakt med läkaren lite sent om siden. Jag fick remiss till Allergisjukhuset för kontroll som ganska genast talade om att jag skulle tas in för vidare undersökning. Förutom Atopisk eksem, som inte är något nytt för mig, så lider jag av en annan hudsjukdom Punajäkälä som dock inte har något svenskt namn.

Eftersom det nu är veckoslut så händer det ingen speciellt på avdelningen, inga prover görs och inga läkare går och rondar. Det ända som händer är de dagliga smörjelserna som gör att man får en svettig och klibbig känsla i kroppen - not fun! Annars gör man sitt bästa för att fördriva tiden, läser en bok, tittar på tv, facebookar, inklusive alla måltider förstås. Dessutom har jag tagit tillfälle i akt och övat på Born on a new day som jag skall sjunga tillsammans med en mindre grupp av Noisarna, jag har ju som sagt all tid i världen nu när jag är inlagd.
Får ej förglömmas de "sjukt vackra" sjukhuskläderna, i allre senaste mode - eller precis raka motsatsen!
Brokiga turkos-blå-rosa-vita kläder med rosa-färgade resårer, långa vita strumpor utan hälar och mörkgrön morgonrock,storlek större - som Miss universum själv!:P

I morgon skall jag på (min första) ljusbehandling, har ingen aning om vad det går till men det jag vet är att min hud kommer att bli bättre och att jag får en fin Taning - som hemkommen från en södernresa!:P Denna resultat syns ju givetvis inte genast, det krävs ju lite tålamod!

Nu skall jag inta kroppslig förplägning
!





lauantaina, kesäkuuta 11, 2011

En dos av nostalgi

För drygt ett år sedan var jag i ett skede av mitt liv, det blev dags för en förändring. Efter tre års gnotande i samma gamla hjulspår, skickade jag in min avskedsansökan och därmed avsluta ett gammalt kapitel och påbörja ett nytt - I Helsingfors.
Jobb hade jag fått, efter ett par visiter till huvudstaden blev jag anställd av Helsingfors stad, nästa punkt agendan var att hitta någonstans att bo.
Lagom till min 23-års dag flyttade jag ner, lägenhet hade vi i sikte men den skulle bli fri först en månad senare, tills dess fick jag lov att vara Parkstadsbo...och alla som känner mig vet att jag trivs fenomenalt hemma hos familjen J.

I början av oktober flyttade jag och H in i vår kämppä Mannerheimvägen, som var stor och rymlig och plats för många vänner - vi var båda redan enade om att vi skulle ha ett öppet hem för alla!
Mina föräldrar och svågern kom ner med min flyttlass, mamma som älskar att städa såg till att lägenheten snabbt blev hemtrevlig - och snabbt var ordet!!:)

Första tiden som Helsinforsbo gick jag som rosa moln och var fylld av eufori, en sk. "Honeymoon"-fas. Jag var glad och lycklig och var alltid solskenshumör, nu i efterhand har jag fått höra från Hanna att hon inte alltid diggade det, hon blev rent av irriterad mig ibland.
Efter en tid dock, kom verkligheten emot som ett slag i ansiktet. Mitt jobb var som ambulerande köksa mellan olika dagisar var roligt och varierande, men det mesta handlade om att städa, det är inte rikitgt vad jag är utbildad för. Dessutom jobbade jag i enmannakök och saknaden av arbetskamrat och att ha någon att prata med blev uppenbar. I November började jag vid ett dagis som skulle bli mitt stadigvarade ställe - för två månader. Eftersom det mesta handlade om att städa och allt ansvar föll mig, gick juletiden obemärkt förbi jag just kände mig mest stressad och hade en stor press mig själv.
I Januari blev jag, till mig glädje, förflyttad till ett skolkök aldeles nära vårt hem. Upplevde ganska snabbt att det här var det jag ville jobba med, dethär är mitt område, dethär är Jag - nu hade jag dessutom fått en arbetskompis.
Det som dock var mest utmanande var att det var en finsk skola, men det var inget problem för mig som kunde finska från början, dessutom ger det ju bra övning.

Utöver mitt jobb har jag ett liv utanför jobbet. Har tagit del av en fin församling som jag redan kändes som hemma långt innan jag flyttade till Helsingfors. Vi har ungdomssamlingar, samling för unga vuxna och sjunger jag i lovsångsgruppen tillsammans med Jan och Mannu!
Jag har börjat sjunga i Gospelkören His Masters Noise, låt säg att det inte var någon mjukstart det var skivreleas och ÖB-turné som stod vårt program under hösten! Från våren blev jag aktiv i Stud.Miss som har ordnat Alpha-kurser.
Kompisar träffar jag och , inte dock allt för ofta, sorgligt nog. Nattgäster har inte varit allt för , men det är bara roligt med besök!:)
Förutom vännerna som jag har haft här från förr, har jag också stifta nya bekantskaper från olika sammanhang och fått nya vänner!

Summan det hela: Även om det varit små krumbukter vägen, kan jag med ärligt hjärta säga att jag trivs med liv som storstadsbo och har inga planer att återvände till Pampas, men det är Gud som avgör min framtid.

Manskulla tavataan!!:)

keskiviikkona, heinäkuuta 07, 2010

Kämpa på, kämpa på....

"...Vi har långa väga att gå"
Okej, i mitt fall så är det ingen väg det handlar om, utan kort och gott att jag den senaste halv timmen suttit och kämpat med att få ordning på min blogglayout. Detta tack och lov inte förgäves, efter lite om och men fick jag det att bli som jag velat ha det, jag är nöjd!
Oönskad bildd är borttaget och en ny är tillagd - som jag gillar skarpt!;) Har sagt detta åt flera; hur man än försöker så får man inte det alra vackraste med på bild (inte ens med systemkamera, även om bilderna blir mycket bättre än med digikamera). Visst ser man på bilden hur det ser ut och man kan genast och oftast instämma att "oj vad vackert" men det är bara en bråkdel man ser. Bild i all ära, men jag föredrar verkligheten...och det går inte att beskrivas, man måste själv få se på det med egna ögon för att förstå!
K. gav en bra kommentar till sin mor i telefon "Här kan man verkligen se allt det vackra som Gud har skapat!" kan/kunde inget annat än hålla med till fullo, In deed, In deed!


Det är en vecka sedan hemkomset från resan och ännu befinner jag mig mentalt kvar i Österrike, allt det roliga som vi fick vara med om, människor vi träffade och allt som vi fick se och göra bubblar fortfarande inom en, ett salgs glädjebubbel!:)
Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, på Måndag kommer en bunt Österrikare till Nedervetil på besök, M, hans pappa och bröder skall husera hos mina grannar medan de andra sover på ett annat ställe. De kommer att stanna här i en vecka, altså blir veckan inte alltför tråkig och det lider ingen brist på fritidsaktiviteter! Tyska kommer att pratas så gott som konstant, om dock knagligt för min del, men det kvittar, gillar man Tyska så får man lov att tala det lite man kan och innerligt hoppas på att motparten förstår vad man försöker säga och förklara! Övning ger färdighet!


GrüB gott!

keskiviikkona, kesäkuuta 30, 2010

En liten flicka ute i stora världen

Hur ska man sammanfatta två händelserika veckor i ett nötskal?
Någonstans måste man börja i allafall, och jag börjar här!

Måndagen den 14.6 åkte jag och K. iväg med flyg från Vasa till München, med en mellanlandning i Riga som innebar 3 timmars väntetid innan resan kunde fortsätta. Efter att vi anlänt till München stillade vi våra hungriga magar vid vårt "vakkari" restaurang som vi även åt vid under vårt första resa, allting var välbekant och denna gång var det inte svårt att veta vart man skulle, jag förstod t.o.m mera Tyska än förra gången, även om det Bayerska dialekten var aningen knepigt!!:P Från flygfältet åkte vi vidare till via Ostbahnhof till Innsbruck som innebar en ca 3h tågresa, ju närmare Innsbruck vi kom desto mera kuperat blev det och höga berg började resa sig, till sist visste man inte vartåt man skulle titta...eller var det alra bäst att bara blunda??!:P
Väl framme knatade vi med våra pick och pack till vårt hostell där vi fick en massa info och slutligen gjorde oss hemmastadda i vårt rum som inte hade vare sig WC eller dusch, inget som vi dock led av särdeles mycket.

Våra dagar i Innsbruck gick till stor del åt till att spatsera bland alla andra turister och se vad staden hade att erbjuda, kan tala om att det var en hel del. Förutom att staden omgavs av berg som man såg vart man än gick, fanns där också mycket annat. Vi besökte Goldenes Dachl, Stadtturm, hoppbacken, Hofburg, Hofgarten, Swarovskis kristallwelten och allmänt tittande gamla stan som preglades av sina vackra och urgamla husfasader. Vi tog även en titt i flere olika Kyrkor och Domkyrkan, ett besök hos Heu&Stroh resulterade i inköp av varsin Dirndl.
En dag hade K. bestämt träff med sin mailkompis H. inne i stan, vi hade det rolit även om jag hade svårt att förstå henne till en viss del eftersom hon pratade snabbt, hon visade oss runt och visade även sin skola där hon studerar. Min och K.s dröm var att uppe i bergen, vi tog slag i saken och tog tåget/gondolen upp till Seegrube som låg 1905 m.ö.h, påväg upp träffade vi en bunt med Svenskar som också var semsester, tänk vad världen är liten! väl uppe var utsikten obeskrivlig man kunde bara sucka av glädje, därfirån påbörjade vi vandring ner till Hungerburg som tog 3h, gissa om vi hade träningvärk i skinkorna dagen efter!:D Nätterna va allt annat än lugna, bilar, folk och kyrkklockor förde en sån oväsen vi var illa tvungna att sova med öronproppar!

fredag åkte vi vidare via Italien (Syd Tyrolen) hem till H. i Lienz. Väl där möttes vi av Katten Mommo och en stund senare kom H:s föräldrar hem som visade sig vara hur trevliga som helst och var mycket glada över sina Finländska gäster. Eftersom vi hade begränsat med tid gick vi mest och tittade stan/byn och området runtomkring b.la ett slott, floden och en loppis. Även om vi befann oss resa kunde vi bara inte missa den omtalade kronprinsessans vigsel den 19.6, jag och H:s syster satt båda ivriga och väntade spänt Hochtzeit Küssen som aldrig kom!
Sista dagen fick vi besök av H:s tante Mia som var hur gullig som hellst, senare hade hon tillrett en typisk Österrikisk middag åt oss som smakade makalöst gott. kvällen förde H:s pappa oss med bil till Zell am See som var vårt nästa hållplats, vi kunde inte åka via GroBglocken HochalpenstraBse eftersom den var stängt p.g.a snö.

Om ni frågar oss var tiden i Zell am See det minst trevliga. Vädret var uselt, det var mulet och kallt, vi gick med vindtätjackorna och hackade tänder(nästan), men en runda genom stan gjorde vi med några instickare vid olika affärer och restauranger. Vid en av restauranger som vi åt lunch, fick jag något mitt fat som jag inte kände igen, trodde det var riven kålrot, men när jag väl hade lagt det i munnen brände det genom själ och hjärta...ack vad starkt det var, och det var inte en sista gång jag skulle se av denna "grej!"
Sjön Zeller See var vacker och vi njöt av utsikterna. Efter en viss tvekan gjorde vi en tur med en trampbåt ute sjön, det var roligt att se Zell am See från det perspektivet och all trampandet gjorde att vi fick upp värmen.
Hostellinnehavaren där vi bodde var inte den bästa av sitt slag, man fick en känsla av att man befann sig en lägerskola där han övervakade. Det gick lång att vi börjde fundera att för en natt byta hostell...men efter noga övervägande beslöt vi oss för att stanna o nästa morgon bege oss iväg fortast möjligt.


Vi åkte vidare med tåg till Klagenfurt där vi möttes av sol värme...om vi hade saknat!
Vårt ända natt där var som rena drömsemestern, vårt hotellrum var försedd med tv och sängen otroligt bekväm, nångång under sena får man väl unna sig något gott!!;) Vi gick runt och kollade stan, åt glass njöt av värmen och solen. Som seden bjuder åkte vi en snabbvisit till traktens IKEA och åt köttbullar. tillbakavägen for vi via ÖBB och kollade upp busstider till Graz till nästa dag.
Jag hade underrättat M. om vår ankomst och förväntade oss att hans mamma skulle hämta oss 14.00, men redan kl 13.30, vi var vid Maccen och just hade beställt mat, ringde hon och bad mig komma ut. Det blev minsann en snabbmat innan vi packade oss i bilen och körde kosan mot St.Lorenzen am Wechsel där vi senare träffade M.


Tiden i St. Lorenzen am Wechsel blev en av det bästa under vår resa. Deras stairiska dialekt var otroligt svår men vi alla kommunicerade ganska bra högtyska. M:s hem var en bondgård och där fanns djur av alla dess slag, höns, tjur, kalkoner, duvor, vaktlar, tuppar, hund, påfågel, katter, änder, gäss...jaaa...vi räknade upp att det fanns åtminstone 13 olika djurarter.
Familjen var trelvig och gästvänlig, vi fick mat hos dem varje dag de såg till att vi aldrig behövde hjälpa till med något...vi däremot, ville inget heller än hjälpa till!:P En dag vi åt lunch såg jag M:s mamma riva en rot i en liten skål, M:s pappa bad oss lukta det och det gjorde vi. "Det brände något fruktansvärt i bihålorna och i mats/luftstrupen...det var samma "grej" som jag åt i Zell am See!
program hade vi vare dag, ett besök till närliggande staden Hartberg, vandring upp till toppen berget Niedriger Wechsel, besök hos M:moster, Sportfest (en fest där det samlades en stor mängd ungdomar och där det spelades folkmusik, inget man skulle gjöra här i Finland), besök hos andra M. och hans familj i Pöllauberg, slottsbesök, besök vid wasserspiele där allting fungerade med hjälp av vatten och allmänt hängande vid Ehrenhöfers där vi huvudsaklingen hade vårt tillhåll om dagarna.
M:s pappa har en egen snickeriföretag som heter Holzspiele, som M. en dag ska ta över, där fanns massor av grejer och leksaker av trä...b.la trädbitar i snören som man ska loss från varandra, en trevlig utmaning!!
Vi hann också öppet hus vid pojkarnas skola, motsvarande Lannäslund i Jeppis, men denna var ett gammalt vackert slott och all mat skolan sörjer de för själva.

M:s föräldrar förde oss till flygfältet i Wien därifrån vi startade vår hemresa, precis som vi åkte till Österrike, mellanlandade vi i Riga och därifrån vidare till Vasa. Efter att ha suttit med Ehrenhöfers sjuts i några dagar har jag vant mig vid deras galet höga körhastighet, vilket gjorde att pappas körande kändes snigelaktigt långsam i jämförelse!:P

Das var alles für mich, unsere reise nach Österreich var sehr gut und schön!
Um tzwei wochen kommt M mit seine vater und brüder nach N:vetil und wohnen bei meine nachbar!

Alles Gute! GrüB gott!