Carola - live i Jakobstad

Igår fick jag uppleva något som jag aldrig hade trott att jag skulle uppleva, jag fick nämligen åka på Julkonsert i Jeppis och för första gången se Carola Live!

Eftersom biljetterna tog slut några timmar, förstod jag att min chans att kunna gå på Carolas konsert, var likamed noll!
Men så plötsligt igår kväll ringde Sofia och frågade om jag ville följa med och lyssna på Carola, mitt svar blev utan tvekan; Ja!

Jag gjorde mig i ordning och styrde kosan mot Kronoby, väl där hann jag prata med tvillingarna innan vi åkte iväg mot Jeppis.

Väl framme fick vi stå och vänta utanför kyrkan en god stund innan vi blev insläppt, de som varit på den tidigare konserten släpptes ut och Kyrkan gjordes i ordning för nästa omgång. Fick en hastig skymt av Carola då hon snabbt gick förbi mot församlingshemmet.

Efter många frusna tår och fingrar släpptes vi äntligen in i den varma kyrkan, vi satte oss till rätta i kyrkbänken och väntade på att föreställningen skulle börja.

Kyrkoherden hälsade oss välkommen, ljuset tonades ner och konserten började.

jag njöt för varje minut, kunde inte tro att jag bara satt några meter från Carola. hade kameran med mig, så jag fotade några bilder, de blev dock inte så bra som jag hoppats på.

Efter den mycket underbara och stämningsfulla konserten, styrde de flesta stegen mot församlingshemmet där vi skulle få autograf. Efter lite trängsel med en mängd andra ivriga Carola-fans, var vi äntligen framme hos henne. Vi fick autografer och med en gnutta frimodighet ba jag att få posera med Carola, precis som många andra...de kändes så otroligt!

Sofia fick också komma på bild med Carola, ångrar inte att jag tog kameran med!:)

Beställde även Carolas nyast Julskiva, "Jul i Betlehem II", som kommer att ramla ner i brevlådan inom 14 dagar, med Carolas signatur på!;)

Efteråt, åkte vi tillbaka till Kronoby, hela jag var så fylld av glädje och tacksamhet över att jag över huvudtaget fick möjligheten att gå på konserten och dessutom träffa Carola!

Då jag kom hem gick jag och la mig, med mungiporna upp till öronen av glädje!

Oj oj, jag är sååå glad!

Yrkesval

Läste Sofies blog om just yrkesval, där det bla framkom att det står klart för mig och Hanna i val av yrke. För min del är jag utbildad kock och har ett yrke, medan de allra flesta av mina vänner håller på att utbilda sig eller studerar något visst ämne som de sen kan börja studera vidare inom

För Hanna stod det klart att hon vill bli till barnläkare och studera medicin vid Uni, efter några försök kom hon in och har äntligen fått påbörja studierna. Och enligt hennes blog inlägg verkar hon trivas utomordentligt:) Det verkar som om hon inte tvekat det minsta över studierna vid Uni och att det är det rätta för just henne.

Då jag gick på 9:an ville jag inget hällre än studera till kock vid Yrkes i Jeppis. Jag kom in på första försöket och fick internatplats, allting var färdigstakat för mig att inleda mina studier - som på putsat silverfat.
Men nu efteråt, efter tre år av studier och med examensbetyg i bakfickan, är jag osäker om detta verkligen är min grej.
Har fortfarande ett stort intresse för matlagning och tycker det har varit roligt att ha fått lära sig matlagningens olika finesser och tillredning. Fast där stannar det, matlagningen är ändast ett intresse och jag har mer och mer börjat tvivla om jag vill utöva det som yrke.

Men något som jag för en lång tid har varit intresserad för och känner att det är något jag vill jobba med, är barn och ungdomsarbete inom församlingen.
Ända sedan i våras har tanken att bli barn-och ungdomsledare funnits i bakhuvudet. I min egen församling deltar jag i våra ungdomssamlingar(där jag definitivt är äldst), sitter även med i församlingens ungdomsråd. Fungerar även som hjälp-ledare på Öppet hus, som är en samlingskväll för barn från åk 4-6, som ordnas vis församlingshemmet. Har även blivit tillfrågad om jag skulle kunna tänka mig att komma som söndagsskol-ledare, inte kan man tacka nej till ett sådant erbjudande!:)

Vid Yrkeshögskolan Sydväst i Åbo, finns det ungdomsledar utbildning och det känns väldigt lockande, inte på tal om alla vänner som befinner sig där. Har ofta fått samma svar eller kommentar; Nog hinner man jobba, flera utbildningar utgör fler/större arbetsmöjligheter.
Det ända som känns som ett hinder, är mitt stammande, men två av mina vänner kommer att bli logopeder, eller talterapeuter, så de kan hjälpa mig att få bukt med mitt talproblem!;)

Så, summan av kardemumman, allt är inte alls så säkert som det ser ut Sofie!

Kram på er alla!!