sunnuntaina, helmikuuta 17, 2013

Lyckorus

Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana."  Mark. 10:13-14

Känslorna inom mig går inte att klä i ord, förutom en enorm trötthet, så är hela hjärtat fylld med  stor glädje och tacksamhet.
Igår på morgonen fick jag samtalet jag länge väntat på - min syster hade blivit mamma till sitt tredje barn, en frisk och välskapt liten dotter med tio fingrar och tio tår.
A o. E har nu fått en lillasyster och E kan numera titulera sig storasyster!
Så nu blev man då moster för tredje gången, även om jag är rätt inkörd i mostersrollen så är det alltid lika roligt att få ett syskonbarn.
Det jobbigaste är att jag befinner mig bara 500km ifrån, så jag får lov att ha tålamod att vänta tills jag åker hem till påsken om inte före.
Det roliga med det hela är att lill-tösen valde att komma till världen just igår, dvs samma dag som Hanna har sin födelsedag! 
Så nu har jag två fina flickor att komma ihåg den 16 Februari! :)

H// En glad och stolt moster!

lauantaina, tammikuuta 12, 2013

Mig skall intet fattas

Kanske tycker du dig sakna mycket. Du känner dig allt annat än nöjd. Gud har gett andra mycket större gåvor. Några har fått bättre utseende och ett mer tilltalande sätt. Andra är skickligare med sina händer. Andra bättre på attt uttrycka sig. När det gäller det andliga, finns det också många som är mycket bättre kristna än du. De lever närmare Gud och är i högra grad med om att förhärliga honom. Ja, du tycker du ligger långt efter.
Hur kan då Gud säga, att dig skall intet fattas?

Jag har alltid haft lätt för att jämföra mig med andra, särskillt med den som stå mig närmast. Förutom att jag jämt och ständigt jämföre mig med denne med det yttre, så avundas jag också biland dennes liv. I mina ögon verkar denne leva ett perfekt liv; massor av vänner, en stark och bekännade kristen tro och är inte rädd att vittna om det. Har, på grund av sitt yrkesval och de senaste åren som studerande, möjlighet till såna saker som mitt yrke begränsar då det gäller semestrar och ledigheter. Jag har många gånger avundats denne för alla möjligheter den får till att, leva livet fullt ut. Ofta har jag tänkt, men jag då? jag vill ju också kunna göra det ena och det andra som jag sedan länge drömt att få göra eller erfara. Medan den, enligt mig, får allt den ber om serverat på silverfat, så känns det ibland som om att, hej Gud, jag finns också, varför måste den få allt men inte jag?!
Men så läste jag dagens avsnitt ur andaktsboken Ett är nödvändigt som handlar om just detta. Så varför upplever jag att jag saknar mycket meda Gud ändå säger att jag har allt?

Det beror på att Herren är min Herde, när du tror på Jesus. Det är stort att Herren till sin Herde. Då skall intet fattas dig! Du behöver inte själv finna vägen, för en annan leder dig. Du behöver inte heller bära ansvaret för dig själv. Det har Jesus gjort.

Starka ord, och så sant! Med Jesus har jag allt, jag måste bara lära mig inse det!

Tänk om jag får mina ögon  öppnade för vilken Herde jag har Då skulle jag finna att i Jesu sällskap fattas mig "intet". (ändrar från vi-form, till jag-form!)

torstaina, tammikuuta 03, 2013

X-mas Holidays & Fädäre

Jul, Jul, strålande Jul, glans över vita skogar!
Klapparna är utdelade, gröten uppäten, adventsljusen brunnit klart och sista luckan i adventskalendern har öppnats. Julen for lika snabbt som den kom, med allt vad det innebär. Än en gång har jag firat den största festhögtiden, Jesu födelse, tillsammans med mina nära och kära i Österbotten. I år fick jag privilegiet att få hela två veckor ledigt från jobbet, detta pga mina besparade semesterdagar. 

Hann knappt andas ut innan brorsdottern ivrigt ringde och frågade om jag kommit hem än till N:vetil, en trevlig mottagning med andra ord, annat kan man säga om vädret som verkligen var på sitt kyligaste sida, kvicksilvret visade en temp. på -27 grader  då jag steg av tåget i Kokkelby.

Att umgås med familjen och syskonbarnen har stått högts på agendan, likaså att träffa mormor. Umgås med tjej-jänget har jag också hunnit med, det är alltid lika roligt med mina flickor! :) Plus mycket annat som hör julen och jul-lovet till!
Precis som alla tidigare år, så är det julmat för hela slanten som gäller. Lådor, skinka, potatisgratäng, limpa, gröt....you name it! Dessutom görs maten i såna mängder att allt räcker till en hel vecka efteråt. Förutom maten så får man inte förglöma de saliga chokladkonfekterna av alla sorter och smak, det är ju svårt att håll band på sig då alla dessa godsaker finns gömda i skåp och lådor hemma hos mor och far, lika så kaffebordet på jobbet....ingen mera Fazers choklad för mig på en låång tid framöver!

Snart har mitt jullov nått sitt slut, men innan dess skall jag njuta av de sista dagarn hemma på landet där det är rofyllt och tyst och där det inte finns några måsten.