Hej se det snöar...

....det var väl roligt, hurra!!

Oj oj, inombords känns det som om man skulle ha blivit barn på nytt!
Glädjen idag, då jag vid jobbet stod och tittade genom fönstret på den första snön som sakta yrande täckte landskapet med ett mjukt vitt täcke, var det samma som för X antal år sedan då jag var en liten flicka.
Om jag skulle ha varit i lågstadie-åldern, skulle jag ha rusat ut och tumlat mig i snön, gjort snöänglar och en massa annat som snön har att erbjuda. Men den tiden är förbi och numera är det oftast snöbollkrig med kompisar som gäller!

Men idag tog jag friheten och gick ut för att göra vinterns första snölykta. Jag har dock en svag sida vad gällande snölyktor...och det är att ha tålamod och uthållighet eftersom snölyktor har tendens att rasa ihop eller så faller snöbollarna med jämna mellanrum. Men snön var lagom våt(bliidå) så lyktan höll bra ihop.... och gissa om jag är stolt!:D

Där ute står min snölykta, och ljuset inuti den sprider ett svagt sken i den mörka vinterkvällen!

Min fina snölykta!

jag vill, jag vill inte!?

Det känns konstigt och delvis lite ensamt, jag bor och jobbar hemma i Österbotten och mina vänner är utspridda lite här och var och har fullt upp med sina respektive studier. Dock har jag vant mig med tillvaron som den är och tar dagen som den kommer.

Så mycket vet jag att jag inte vill binda resten av mitt liv med att jobba som köksbiträde, inte för att jag inte tycker om det, utan jag anser att jag är för ung för att redan göra det och dessutom så finns det mängder och massor av möjligheter gällande min kommande framtid och karriär. Hobbies och fritidsaktiviteter får ej heller förglömmas, dessvärre gör jobbet det lite svårt för mig att helt och hållet kunna delta på olika aktiviteter så som weekends och läger, men försöker närvara så mycket jag kan även om det innebär mycket pendlande.

Det jag länge och väl har funderat över unnan för runnan är möjligheten att återvända till studielivet, det som lockar mest är barn-och ungdomsledar linjen i Åbo. Men av någon orsak blir jag allt mer osäker ju mer jag tänker på det.
För lite mer än en vecka sedan träffade jag största delen av vår flickgrupp, fick då möjligheten att fråga N. om hur studierna till diakonissa är.(barn-och ungdomsledare ingår i samma, bortsett från vissa skillnader) Efter allt som hon sedan berättade, blev jag ännu mera osäker och t.o.m lite rädd: vad har jag gett min in på, är det verkligen något för mig??!

Det finns även många faktorer som gör att jag känner mig osäker och om jag verkligen passar som barn-och ungdomsledare;
- Har aldrig haft höga tankar om mig själv, klarar jag av studierna? klarar jag av att jobba som ungd.ledare?
- Muntliga framträdanden i skolan och i arbetslivet, jag stammar!
- Från jobb till skola, Klarar jag av att börja studera igen efter flera år av paus, orkar jag engagera mig och har jag motivation att läsa till tenter och att skirva flera sidor långa uppsats??
Min osäkra tro, hur kunna undervisa om man upplever att man inte har något att ge?
- Är detta Guds vilja i mitt liv, är jag ämnad att ta emot denna kallelse?

Det är inte bara dessa ovannämnda punkter som påverkar, det finns vissa i min omgivning som inte är av samma åsikt vad gällande att studera, vilket för med sig irritation och frustration.
Livet är inte lätt, men som det stod skrivet i ÖT i dagen lösen för drygt en vecka sedan: som man sår får man skörda!

Meine woche

....Lugn ska inte skriva på Tyska, håller mig till det svenska språket.

Det är drygt en vecka sedan jag återvände från min vistelse i Helsingfors.
Eftersom jag redan anlände halv två till Kokkola, gjorde jag inget annat än slappade då jag kom hem. Dock på kvällen hade jag Jumppamix och jag var mer eller mindre inaktiv, hade inte ens träningsvärk dagen efter - annars brukar varje muskel i min kropp vara sjuka och stela!(okej, kanske inte alla)

På Tisdag kväll körde jag hem till min syster efter jobbet och gav henne babykläderna jag hade köpt, det visade sig att ank-pyjamasen skulle komma i användning redan samma kväll! Systern berättade att Axel hade vunnit en Moccamaster kaffebryggare på en lotteri som ordnades av banken i byn, tänk vilken tur han hade. Men vad göra med en kaffebryggare då man redan har en sådan och precis likadan.......jo, sälj den åt Moster Johanna!:D Efter lite förhandling kom jag överens med Syrran och Axel att jag skulle köpa den av honom, så nu är jag en stolt ägare av en helt egen Moccamaster bryggare!:D NU fattas bara en kvarn och kaffebönor!

På onsdagen var jag ledig och man kan minsann säga att jag tog igen mina sömnskulder, klockan var nämligen tolv då jag vaknade och det var verkligen dags för mig att hasa mig upp ur sängen eftersom min bil väntade på att få bli tvättad. Efter att jag tvättat min lilla Pösö tog jag friheten och bakade en lingonkaka, i stil med den som Freja och Jan hade bakat till leffakvällen fast med tunnare, hårdare och porösare botten!(finns i boken sju sorters kakor)

Denna helg kommer att innebära lite shoppande i Kokkola och en förlovningsfest där man får återse de flesta av vår flickshack eftersom vår gemensamma vän har förlovat sig!:)

Nu ska jag och gå och sätta mig i bastun och njuta av löyllyn!

Bis Bald!