My weekend....

....Har varit fullspäckat.

Det började med att jag åkte med N och N och några andra till Klippan i Munsala och sjunga med Evangelicum. Efteråt bjöds det på kaffe och bulle, men även glass från kiosken om man ville köpa. efteråt bar det av till Pörkenäs och Midsummer festival, där jag hann vara i hela 15 minuter...nice?...NOT! Så den kvällen på Pärkenäs blev inte så särdeles lång för min del, orsaken var att jag skulle till jobbet till klockan 7 dagen efter.

Efter en intensiv dag på jobbet, åkte jag hem, duschade och ställde mig i ordning att åka till Pörkenäs igen, denna gång för en lite längre stund.
Kvällen vid Pörkenäs gick ut på att umgås med vännerna och lyssna på musik. Nästan alla Helsingforsvännerna hade kommit upp till pampas för att tillbringa helgen vid Pörkenäs.
Omkring 1-tiden på natten, efter tältandakten, var det dags att ta adjö av Hesagänget och bege sig hemmåt och sova en blund innan man skulle till jobbet nästa morgon.

Inkommane veckoslut blir fullspäckat igen. Både SLEF och KU har årsfest samtidit, SLEF i Vörå, KU i Kokkola. Eftersom jag är med i både KU gospelkör och Evangelicum, så kommer jag att vara med på båda. Det gäller bara att få ordnat det så att man kan/har möjlighet att delta på båda. Henrik Perret kommer att medverka under SLEF:s årsfest, så det skall bli trevligt att få återse honom.

Det var allt för mig denna gång.

Ha det bra och sköt om er!
GVE

Nöjesfält och Pirater

I måndags tillbringade jag och några vänner stortsett hela dagen vid Power Park i Härmä. Vi hade tur med vädret och sällskapet var det bästa. I år vågade jag och S oss på Booster som vi var så mesiga för ifjol. Dagen avslutades med en jätteglass från glasskiskan, efteråt åkte vi hemåt. Väl hemma hade mama börjat baka bröd, så jag passade på att äta lite färsk bröd innan jag skulle lägga mig. Även om jag var hemma i min säng så åkte jag fortfarande berg-och-dal bana och Booster...det snurrade så i skallen.

De två följande dagarna jobbade jag.

Igår kvälll åkte jag, N, M,S och M till Jeppis för att kolla på Pirates of the Caribbena - At World's End, den trejde och sista filmen. Filmen var jättebra, men den slutade inte som jag hade velat. Både jag och N var missnöjda över slutet, den skulle ha fått sluta bättre. Men efter att N gjort lite research på nätet när hon hade kommit hem, visade det sig att det slutade bra ändå, till all lycka och glädje!:)

I morgon händer det en hel del, antagligen skall vi ha en midsommarmiddag, sen på kvällen bär det av till klippan där Evangelicum skall uppträda, efter det bär det av till Pörkenäs och Midsummer, där jag hoppas på att få träffa många vänne. Dock blir kvällen kort för mig eftersom jag skall och jobba dagen efter, men på lördag kväll bär det av till Pörkenäs igen!

Kvällsinlägg

Borde kanske följa Sofies exempel och börja skriva lite kortare inlägg, folk har väl hunnit somna då de nått slutet.

Oberoende, min första vecka vid min sommarjobb börjar nå sitt slut, en kort dag i morgon och sedan har man 3 dagara ledigt i streck.

Hittills har det gått bra. Eftersom jag varit där på praktik i höstas, så har jag små bleka minnen kvar om saker och ting angående köksarbetet, men visserligen har det skett förändringar. Till att börja med var jag lite ringrostig, men det går bara bättre och bättre för varje dag.

Så vad hitta på under helgen? Syrran kommer på besök med sonen...så jag jag får väl koka ihop något gott, dessutom kommer hennes man att vara borta under veckoslutet vilket betyder att jag har tänkt åka hem till dem i Kronoby hålla syrran sällskap...kankse också sova natt!

För dem som är påväg till midsummer kan jag berätta att jag inte har möjlighet att sova vid Pörkenäs, men jag kommer nog dit på kvällarna. Hur pigg jag då är efter jobbet, återstår att se!:P

I nästa vecka ska jag med några vänner och titta på PoTC 3 som nu visas på bio, hoppas den slutar bra.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar stiga upp ur sängen i morgon!!

Ha d bra!!

Gud stänger aldrig en dörr utan att öppna ett fönster

Under de 3 senaste dagarna har jag ägnat mig åt att läsa en bok som jag fått av en vän till Examenspresent. Boken heter Joni och handlar om en kristen kvinna som är förlamad efter att hon brutit nacken i en dykolycka. Boken berättar om hennes kamp att komma över den svåra depressionen efter olyckan och att trots omständigheterna och sin handikapp lär sig att se att Guds kärlek kan visa sig i det allra svåraste.

När jag väl börjat läsa boken kunde jag inte sluta, jag blev fängslad direkt. Inte bara för att boken handlade om en rullstolsbuden kristen kvinna, utan också för att en stor del av hennes berättelse och erfarenheter återspeglar mitt eget liv och mitt förhållande till Gud och Jesus. Det fanns så mycket i hennes liv som återspeglade mitt.
T.ex. det fanns en tid då hon hade svårt att koncentrera sig på sin böneliv och bibelläsning. Samma problem har jag också haft det nu en bra tid. Min böneliv har varit nästan lika med noll, jag ber oftast då jag är tillsammans med någon någonstans eller då jag "känner för det", vilket är väldigt sällan. Mim bibelläsning är inte heller någon höjdare, lite bläddrande lite nu och då för att leta bibelverser som jag skall skriva på kort eller dyl. Med andra ord, borde jag få en ordentligt kick av motivation, vilja och andlig törst så att jag kan ta igen mitt bibelläsande och få en bättre och ihållande böneliv och en bättre personlig relation till Gud. Jag har också levt lite efter vad jag anser är bäst för mig själv och inte efter vad Gud anser är bäst för mig.

Joni har också en längtan att finna sig en pojkvän. Hon blir kär, men det visar sig att det inte kunde bli till något, givetvis blev hon ledsen. Mannen hon tyckte om hittade så småningom en annan, till först blev hon väldigt ledse över tanken, men kom över det tack vare Gud.
Så var det även med mig. Jag var kär, men det kunde aldrig bli till något, jag blev givetvis mycket sårad och besviken. Denne person fanns sig en flickvän, jag blev givetvis ledsen då också. Men av någon konstig orsak svänge dig allting - till det bättre. Jag började må bättre och började så småningom kunna acceptera tanken att personen jag tyckte om hade gått vidare. Jag vet inte vad det var, men jag tror det var/ är Gud som såg till att jag kom över den svåra trösklen och kunna gå vidare med mitt eget liv.

Det var speciellt dessa två saker som etsade sig fast i mitt minne, som gjorde att jag kände igen mig själv väldigt tydligt.

Tänkte också gå lite in på det som Sofie skrev i sin blogg om angående Guds vilja och hur man ska gå vidare med sitt liv nu när man har examen i bakfickan. Vad Gud vill med just mitt liv, det vet jag inte. Men som det står i Luk 11:9 "Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er."

Rubriken verkar inte riktigt ha någon sammanhang med innehållet, men vad jag kommer att tänka på är att då man har det svårt, så även om Gud har stängt dörren till det som man tror är rätt, så har han Gud istället öppnat ett fönster till något som är rätt.
Boken om Joni har varit uppbyggande för mig, främst andligen. För dem som inte har läst den så kan jag garanterat rekommendera den!!!

O, Gud, jag ser min synd, men jag ser också din nåd.

Tack för att du sände din Son, Jesus, till att dö för mig.

Jag vill inte längre göra det som bedrövar dig.

Istället för att gå mina egna vägar

vill jag att Kristus skall vara Herre i mitt liv och leda mig.

Tack för att du frälsar mig från synd och ger mig evigt liv.

- Joni Eareckson Tada

Examen

Idag var det då min examen.

Hela klassen skulle samlas vid infon varifrån vi skulle fortsätta till ett klassrum för examensfoto. Efter några smile och fotoblixtar gick vi ut och tog en nya frisk luft innan vi satte oss på våra respektive platser.

Avslutningen var som det alltid brukar vara, rektorn hade tal, sång och musik från studeranden från musikhuset, allsång, vårandakt och givetvis dimission. Först blev det Yrkesdimission, klasserna kallades upp i bokstavsordning och fick sina betyg och mössor. När det väl var Ks3:s (kock i storhushåll åk 3), dvs min klass tur, var jag så nervös att jag knappt visste vad jag gjorde, först högra handen sedan vänstra och sen...nej hur var de nu??:P:P skämt nog visste jag hur det gick till, jag bara koncetntrerade mig på att göra rätt och att hålla schalen på plats. Väl nere på sin plats kunde man äntligen pusta ut.

Efteråt var det kombistuderandens dimission, dvs de som avlagt både yrkes och studentexamen. Betygen gavs ut och mössorna lades på, och givetvis sjöng vi den välkända studentsången.

Efter den sista infon gick alla till sina respektive klass med sina klassföreståndare. Givetvis delades det ut blommor, gavs direkt, vissa fanns att fås vid ett bord där folk fick sätta blommor till de avgående studerande.

Efter några kramar, rosor och ytterligare fotoblixtar var det dags att åka hemåt. Mot kvällen åkte jag tillbaka till Jeppis där vi skulle äta middag med klassen vid Paavis. En från klassen hade tagit med en champagne flaska som hon smällde upp till kvällens ära. Maten var god och sällskapen trevlig, även om vissa blev "liite" rund under fötterna, roligt hade vi det i allafall!

And now what?? Jaa, det återstår att se, inget vidareutbildning eller omskolning blir det inte för mig. Några veckors jobb kommer jag att få till hösten, bara som vikariat..det är alltid en början. Och framtiden? ja, den vet jag ingentin om, får bara lite på att Gud leder en och lyser upp ens väg.

Ha d bra!

H/ Kocken Johanna

Tack och Adjö!

......Nästan!

Igår var det min sista dag på praktiken vid Malmskas sjukhuskök. Det kändes vemodigt att ta faväl av personalen eftersom jag trivdes utomordentligt bra och alla var så vänliga. Som tack och till examen fick jag, Johanna S och Christian varsin bukett med rosor.

Efter arbetsdagen cyklade jag i all hast in till stan för att sköta några ärenden och cyklade sen lika snabbt till min bostad, som inte kommer att vara min bostad länge till. Där började jag röja undan det mesta jag kunde av mina saker, damsuga och torka av de ställen som ännu återstod att torkas. Nästan hela min bostad färdigstädat, det är bara golvet kvar som skall få smaka på moppen! Sedan är det bara att packa ihop alla saker och föra nyckeln till internatföreståndaren och tacka för mig.

Min tid som "Jeppis-bo" börjar så gått som vara över, tillbaka hem igen, slut på självständigheten. Det känns konstigt att flytta hem igen, nu när man blivit van att vara på egen hand och inte ha föräldrarna närvarande 24/7. Men till en viss del så känns det ändå skönt att få åka hem, för även om jag trivts som stadsbo, så är det nog den vackra naturen på lande som ligger närmast hjärtat.

Idag fick jag återse klassen igen. Det började med att vi 3:or skulle svara på en enkät om vår tid i Yrkes, sedan blev det övning inför examen i festsalen. Ann och Åsa förklarade hur allt skulle gå till och hur vi skulle gå till väga när vi tar emot vår examensbetyg. Efteråt bar det av till Svanen där vi spelade volleyboll och grillade tillsammans. Efter en trevlig dag med klassen och med minsann mätta magar, avslutade vi dagen med glatt humör.

Nu är det bara det sista städningen och ihoppackadet som gäller innan man åker från Jeppis. Hemma väntar säkert tunnbrödsrullader att bli gjorda och även lite städande.

I morgon är det examensdagen, 3 år av studier har nu kommit till sitt slut....brr känns pirrig.

"Varsågoda, ni får sätta mössan på!"