På körweekend med Evangelicum

Men det finns en som har tid för dig, som både känner och förstår. Ja, du är älskad trots all din brist. Jesus sviker aldrig dig.

Ja, det var en av sångerna som sjöngs på körövningen vid Efö i Vasa denna helg.

Klockan 07.10 på lördag morgon åkte jag och några vänner till Vasa på körövning.
Bussresan bestod av en hel del skratt(!) och diskussioner om lite ett och annat, mer eller mindre intressant. Väl framme vid Efö bar vi våra saker till Verbum där vi skulle sova.
Genast efter att vi för våra saker och gjort oss hemmastadda var det dags för välkommnande av kören och första övningspasset.
Däremellan var det lunch och efteråt styrde vi stegen mot Rewell center där vi skulle uppträda med några sånger.
Jag, Netti, Nina, Karin och hennes syster passade på att knalla runt i H&M titta på lite kläder eftersom vi hade 20 minuter till godo innan vi skulle sjunga. Men någo uppköp blev det inte!!
Efter keikkan tågade vi alla tillbaka till Efö där nästa intensiva övningspass väntade oss.

Vi spelade också in en video med sångerna Ameniokoa och Amkeni Watu Wote, som vi skulle skicka till Kenya så människorna där skulle få höra då vi sjunger deras sång på deras eget språk!:) Det var Heidi Nygård som hade önskat att vi skulle spela in video.

På kvällen hade vi frågesport och blev indelade i olika lag. frågesporten innehöll bildfrågor, musikstycken etc. som hade med kören eller Efö att göra, tyvärr måste jag berätta att vårt lag kom sist:P:P men Källen var rolig och stämningen var bra.
Efter kvällsmaten var det aftonandakt, lovsång och förbön i stora salen. Därefter stannade vi ännu uppe och pratade med folk, diskuterade mest med Alina om olika saker angående tro och saker allmänt. Må också medges att tal om pojkvänner blev det nog också vid ett skede..men int nå djupare saker dock. (Sorry Hanna!)
Efter en god och intressant pratstund kände vi att John Blund knackade på så vi gick och sova.

Nästa dag - Surprise, surprise..Övning!

Och så var det framträdande igen. Kören blev delad i tre mindre körer där varke kör fick order om att gå och sjunga till olika ställen. Min grupp fick gå till åldringshemmet Carolina&Calle (hette de så?) och sunga för åldringarna. sångstunden blev mycket uppskattad av åldringarna och vi var varmt välkommna tillbaka.

Efter lunchen började vi öva julsånger, både gamla godingar och nya som jag aldrig sjungit förut.
Efter att vi med raketfart sjungit igenom alla 13 sånger var det dags att ta sin pick och pack och ta farväl av kören. Körweekenden var nu slut och det var dags att åka hem! Man var trött, men Glad!

Något som jag speciellt la märkte till under weekenden var att de flesta där hade syskon som också var med i kören, man såg syskonskaror här och var och man satt och gissa sig fram vem som var vems syster eller bror osv.
Fick också se på bilder som Safari - 06 gruppen hade tagit från resan till kenya. Bilderna var intressnata och fina att se..och de som själv varit dit kunde berätta vad som fanns på bilderna och var de var tagna etc.

Även fast jag var ny i kören, så kände jag mig inte så värst ny. Jag har träffat många människor från kören förut t.ex på ungdomssamlingar vid Station 1, olika läger och krista sammanhang osv. Så jag kände mig genast som en i mägnden!

det var allt!
Ha d bra!
God Bless!

Trött och lång skoldag

Går på gatorna i New York city. En byggnad bestående mestadels av glas börjar plötsligt rasa och glasskärvor faller ner. Följer engsligt efter Sofie som går framför mig. Hon går över gatan, jag följde efter.....................

Ring, Ring, Ring!!!

.....det var väckarklockan som ringde! det tog en stund innan jag märkte det. Jag vaknade med ett ryck, kroppen var tung som bly och jag orkade knappt ta mig ur sängen. halvsovande steg jag upp och gick med tunga steg för att stänga klockan. Satte mobilen på snooze och fortsatte att sova. Där ringde mobilen igen, men jag tänkte "5 minuter till" och fortsatte sova tills mobilen ringe och jag motvilligt drog mig upp ur sängen, oohhh, vad jag var trött. Att vakna med ett ryck mitt i en dröm är det värsta som finns.

Klädde på mig, packade mina saker och gick tills skolan tillsammas med en kompis där prov i sensoris analys väntade!
dagen började med Pris och Planering. prisberäknade maten till lärdomsprovet, hade inget som hellst motivation eller ork till de, satt bara och gjorde allt med snigelfart och gäspade om vart annat. Nästa timme var det dags för sensorisk analys prov, som gick helt hyfsat, i allafall får jag godkännt. efter provet hade vi 1 timme lång matrast i och med att vi fick sluta tidigare då vi hade prov.

Nu efter matrast har vi haft Förtsahjälp kurs som hör till utbildningen. Vi hade ett prov som vi dock ej behövde läsa till..eller snarare ett test på vad vi kan och har lärt oss, jag fick 21/28 poäng!
Efter att vi gått genom testet fick vi ha en kort paus för att läraren skulle hitta en klassrum där det fanns tv och video. Vi tittade på hur man går till väga när man ger första hjälp och andra skador.
Nu har man ½ timme lång rast innan det är dags för modde, vilket får mig att påminna mig om att jag borde göra en uppgift som jag inte orkade göra igår!:P

Så att ha många och dessutom LÅNGA raster är i allafall en positiv sak!

nu ska jag och göra modde uppgiften färdigt!

Moikka!
GVD

En sista farväl av morfar

Klockan 11.00 ägde begravningen rum i Nedervetil kyrka.
Begravningen hölls i stillhet, så bara de närmaste anhöriga och de bekanta som visste om att begravningen hölls, kom dit.

Klockan 09.00 var jag, min mamma, och min svägerska redan vid församlingshemmet, i full gång med att göra färdigt alla smörgåsar som skulle serveras med kaffet. Det var smått stressigt, men vi fick allt färdigt i god tid. Klockan 10.15 övade vi med "kören" vår sång som vi skulle sjunga innan vi skulle traska iväg till kyrkan. Efter att "kökspersonalen" kommit, gick vi ut till de andra som väntade på att få tåga in.

Det var rörande att se mamma hälsa på sin bror med en kram och med tårar i blicken. Just då, var det första gången jag såg mammas ögon fyllas med tårar seda morfar dog, eller egentligen den andra gången.
Hälsade också på en kusin som jag int pratat med eller sett på 1½ år. förut brukar vi umgås mycket med varann..men med åren har vår relation försvagats och vi ses inte lika ofta, nästan int alls.

Efter en liten pratstund med kusinen såg man när de kom bärande på morfars klarvita kista, man kände hur tårarna började bränna i ögonvrån. Kyrkklockorna började spela och det var dags att tåga in, mormor gick såklart först medan vi andra kom efter, barnen sen barnbarnen med familjer.

Begravningsceremonin var stillsam och kännslofylld. I början av ceremonin upträdde min mammas kusin med sången "Vila i mig". Prästen berättade kort om morfars liv, dock kommer jag ej ihåg så mycket vad han berättade eftersom jag grät igenom stor del av ceremonin. Då det var dags att föra upp blommorna gick hela släktskaran upp till altaret, och skaran var inte liten i tanke på att morfar hade 5 barn som fortfarande är vid liv (inklusive 2 som är död) och som i sin tur har barn och barnbarn. Blommorna sattes ner och vi gick och sattes oss tillbaka i kyrkbänkarna. Efter att alla blommor hade förts upp av bybor och bekanta sjöng vi en sista Psalm och bad innan det var dags att tåga ut ur Kyrkan. Jag fick hämta vår bukett eftersom mamma hjälpte mormor att gå i kyrkogården där marken var snöig och ojämn.

Kistan sänktes ner, vi barnbarnen slängde varsin ros på kistan innan locket lades på. Blombuketterna sattes ner och det var nu dags för minnesstuden. Påväg till församlingshemmet stötte jag på min barndomskompis som kom och beklagade sorgen. Hon var på begravningsceremonin men kom ej på minnestunden.

Inne i Församlingshemmet bjöds det på kaka, och smörgåsar inklusive kaffe eller saft. Efter kaffet sjöng vi en Psalm och genast efter var det dags för mig och mina kusiner och brorsdottern att sjunga "Tryggare kan ingen vara". Allt gick bra och alla sjöng fint, själv var jag lite rädd att jag skulle överrösta de andra. Inbetalningarna lästes upp och mammas moster med döttrar sjöng några sånger för oss, det lät så fint då de sjöng i stämmor.
Därefter var det ordet fritt men det fanns ingen som ville säga något, kändes lite lessamt mot morfar.
Efter slutpsalmen kom alla som var med på begravningen och deltog i sorgen med mormor, mamma och hennes syskon inklusive makar.

Efter minnestunden hjälptes vi alla närmaste släktingar åt att ordna bort och städa efter oss. Till slut gick vi alla ner till morfars grav för att ta foton. Sedan skildes vi alla åt och styrde stegen hemåt, var och en till sitt.

I mårån är det förbön i kyrkan för morfar, så jag och mina föräldrar skall dit. Likaså mina morbröder och mormor, efteråt åker vi alla hem till min bror på kaffe.

Att någon i ens närhet dör, är en svår och tung sak. Ibland dör någon ung, ibland någon gammal. Men vi bör alla ändå glädja oss att de avlidne fått åka till en bätter plats, fri får smärta och plågor. En plats där Herren har lovat oss ett evigt liv, bara vi tror på honom. En vacker dag är det ens egen tur att ta farväl av jordelivet, och åka till en plats där smärta och förtvivlan inte existerar, en plats där man får återse sina nära och kära igen!

Ps 23:2-4
HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.

Ha det bra! Guds välsignelse

//Johi