Förlåtelse

Alla gör vi orätt, mot oss själva, mot vår nästa och mot Gud - inte minst jag själv. Vi är alla syndare och kommer aldrig att bli "helt rena" och fullkomliga, men vi blir alltid förlåtna. Detta visade Gud genom att offra sin egen son på korset.

Det kommer stunder i ens liv då man är arg, besviken eller ledsen, eller alla tre, Någon har kanske sårat en eller kanske sagt något som har sårat, antingen avsiktligen eller oavsiktligen. Om man är en känslig person som jag, så har man nära till gråten, det är det ända och det mest konkreta sätt jag vet att få utlopp för mina känslor på, jag kan gråta som ett litet barn och efteråt känns allt bättre. Ibland behöver jag prata med någon om det jag bär på så att "proppen lossnar" och jag får gråta ut.
Men trots att jag fått fälla mina tårar och talat ut, så finns ändå en känsla av sorg kvar, sorgen man känner då man blivit sårad, det går inte över på en blinkning, det krävs lite tid och eventuellt att man diskuterar och reder ut saken med den som har sårat en. 

I detta fall vet jag att det var oavsiktligen och att personen inte skulle göra en fluga förnär, men när det handlar och kärlek och känslor så är man, eller jag, extremt utsatt och sårbar. 

Även om jag är ledsen, fylld av besvikelse eller arg, så är det ingen vits att ge tillbaka eller låta motparten smaka på sin egen medicin, det ända man kan och MÅSTE göra är att förlåta, hur svårt och motstrevigt det än känns just i den stunden.

Vi gör alla orätt, men vi är välsignade med en förlåtande Gud som vill oss alla väl.
Han vill att vi ska förlåta våra medmänniskor så som han har förlåtit oss.

Det gäller bara att ödmujka sig, ta sig i nackskinnet och skrida från ord till Handling.

Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.

(Matt 6:14)

Lyckorus

Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana."  Mark. 10:13-14

Känslorna inom mig går inte att klä i ord, förutom en enorm trötthet, så är hela hjärtat fylld med  stor glädje och tacksamhet.

Igår på morgonen fick jag samtalet jag länge väntat på - min syster hade blivit mamma till sitt tredje barn, en frisk och välskapt liten dotter med tio fingrar och tio tår.
A o. E har nu fått en lillasyster och E kan numera titulera sig storasyster!

Så nu blev man då moster för tredje gången, även om jag är rätt inkörd i mostersrollen så är det alltid lika roligt att få ett syskonbarn.

Det jobbigaste är att jag befinner mig bara 500km ifrån, så jag får lov att ha tålamod att vänta tills jag åker hem till påsken om inte före.

Det roliga med det hela är att lill-tösen valde att komma till världen just igår, dvs samma dag som Hanna har sin födelsedag! 

Så nu har jag två fina flickor att komma ihåg den 16 Februari! :)

H// En glad och stolt moster!

Mig skall intet fattas

Kanske tycker du dig sakna mycket. Du känner dig allt annat än nöjd. Gud har gett andra mycket större gåvor. Några har fått bättre utseende och ett mer tilltalande sätt. Andra är skickligare med sina händer. Andra bättre på attt uttrycka sig. När det gäller det andliga, finns det också många som är mycket bättre kristna än du. De lever närmare Gud och är i högra grad med om att förhärliga honom. Ja, du tycker du ligger långt efter.

Hur kan då Gud säga, att dig skall intet fattas?

Jag har alltid haft lätt för att jämföra mig med andra, särskillt med den som stå mig närmast. Förutom att jag jämt och ständigt jämföre mig med denne med det yttre, så avundas jag också biland dennes liv. I mina ögon verkar denne leva ett perfekt liv; massor av vänner, en stark och bekännade kristen tro och är inte rädd att vittna om det. Har, på grund av sitt yrkesval och de senaste åren som studerande, möjlighet till såna saker som mitt yrke begränsar då det gäller semestrar och ledigheter. Jag har många gånger avundats denne för alla möjligheter den får till att, leva livet fullt ut. Ofta har jag tänkt, men jag då? jag vill ju också kunna göra det ena och det andra som jag sedan länge drömt att få göra eller erfara. Medan den, enligt mig, får allt den ber om serverat på silverfat, så känns det ibland som om att, hej Gud, jag finns också, varför måste den få allt men inte jag?!

Men så läste jag dagens avsnitt ur andaktsboken Ett är nödvändigt som handlar om just detta. Så varför upplever jag att jag saknar mycket meda Gud ändå säger att jag har allt?

Det beror på att Herren är min Herde, när du tror på Jesus. Det är stort att Herren till sin Herde. Då skall intet fattas dig! Du behöver inte själv finna vägen, för en annan leder dig. Du behöver inte heller bära ansvaret för dig själv. Det har Jesus gjort.

Starka ord, och så sant! Med Jesus har jag allt, jag måste bara lära mig inse det!

Tänk om jag får mina ögon  öppnade för vilken Herde jag har Då skulle jag finna att i Jesu sällskap fattas mig "intet". (ändrar från vi-form, till jag-form!)

X-mas Holidays & Fädäre

Jul, Jul, strålande Jul, glans över vita skogar!
Klapparna är utdelade, gröten uppäten, adventsljusen brunnit klart och sista luckan i adventskalendern har öppnats. Julen for lika snabbt som den kom, med allt vad det innebär. Än en gång har jag firat den största festhögtiden, Jesu födelse, tillsammans med mina nära och kära i Österbotten. I år fick jag privilegiet att få hela två veckor ledigt från jobbet, detta pga mina besparade semesterdagar. 
Hann knappt andas ut innan brorsdottern ivrigt ringde och frågade om jag kommit hem än till N:vetil, en trevlig mottagning med andra ord, annat kan man säga om vädret som verkligen var på sitt kyligaste sida, kvicksilvret visade en temp. på -27 grader  då jag steg av tåget i Kokkelby.

Att umgås med familjen och syskonbarnen har stått högts på agendan, likaså att träffa mormor. Umgås med tjej-jänget har jag också hunnit med, det är alltid lika roligt med mina flickor! :) Plus mycket annat som hör julen och jul-lovet till!
Precis som alla tidigare år, så är det julmat för hela slanten som gäller. Lådor, skinka, potatisgratäng, limpa, gröt....you name it! Dessutom görs maten i såna mängder att allt räcker till en hel vecka efteråt. Förutom maten så får man inte förglöma de saliga chokladkonfekterna av alla sorter och smak, det är ju svårt att håll band på sig då alla dessa godsaker finns gömda i skåp och lådor hemma hos mor och far, lika så kaffebordet på jobbet....ingen mera Fazers choklad för mig på en låång tid framöver!

Snart har mitt jullov nått sitt slut, men innan dess skall jag njuta av de sista dagarn hemma på landet där det är rofyllt och tyst och där det inte finns några måsten.

Otrevlig överraskning

I flera veckors tid har jag märkt att det luktat konstigt i vårt kök, tänkte först att det var matrester som har fastnat i kökslavoarens avloppsrör men efter att ha kontrollerat läget kunde  jag konstatera att röret var rent och att någon suspekt lukt omöjligen kunde framkomma ur den. Vart efter tiden förfölt fortsatte jag mitt sniffande för lukten ville inte ge med sig. Så småningom ledde lukten mig till vårt köksskåp, eftersom varje gång vi öppnade skåpdörrarna möttes vi av ett förfärlig lukt. Jag kollade igenom allt som fanns, allt hade bra datum och såg bra ut - inga tecken på förruttnelse. Dock hittade jag ett öppnat paket med taco chells och drog mina slutsatser att att det måste vara den som luktar eftersom tacos avger en speciell doft då det är gjord på majs.

Ända tills idag hade jag gått i den tron att det var tacosen som luktade, men då jag än en gång sniffade i paketet så började jag tvivla. När jag kollade noggrannare i skåpet såg jag på den högsta hyllan två plastpåsar tillhörande olika föreningar som vi är aktiva i. drog fram en pall och steg upp för att titta, ju högre jag kom desto värre blev stanken.

Lyfte på den första påsen som såg helt bra ut, när jag lyfte på den andra påsen blev lukten obeskrivlig och jag såg en brun sörja i påsens botten.

När jag tog ner den på golvet och öppnade den trodde jag att jag skulle spy av både synen och stanken. Den bruna sörjan var, något som en gång i tiden varit lök, nu var äcklig rutten löksoppa - usch, fy, blä. 

Packar in alllting in i x antal påsar och sedan snabbt ut med patrasket. På med vinylhandskarna och spraya tvättmedel i köksskåpet där plastpåsen hade legat och läckt och torka av med engångstrasor och öppna köksfönstret för att vädra ut lukten!

SÅ, var mysterit med den konstiga lukten löst! Men härefter kollar jag igenom alla påsar noggrannare och ser till att inte något som ruttnar snabbt blir gömd och glömd.

En vecka bakom, flera framför

Nåja, har första arbetsveckan bakom mig och armen var sammarbetsvillig, även om den sporadiskt gjorde sig påmind. Jag kan jobba på normalt utan några som helst problem, så när som på då jag skall sträcka mig efter något och armen inte går att få helt rak.

--------------------

I helgen var min syster med familj på besök ti storstan.
På fredagen under tiden jag var på jobbet, besökte de National museet och gjorde lite shoping på stan. Mot kvällen, då jag slagit följe med sällskapet, gick vi alla på en hungermättande middag till Santa Fé -gottigott!!
Huvudpunkten på agendan var ett besök till Flamingo badinrättning, med en massa roliga rutchbanor. Jodå, nog måste jag också få ta led av nöjet och testa rutchbanonra, med eller utan gummiring och oj vad det var roligt! Så nog kan man säga att armen var i gott skick om den klarade av alla belastningar! :)

Syster med följe åkte hem i morse och kvar lämnar jag ensam på Manskun. Stillade mitt hunger med en smaskig pizza och skall så småningom gå och bädda upp bäddsoffan i Hannas rum åt hennes vänner som kommer och sova över hos oss efter att de har återvänt hem från NOSA-konferensen.

Bis vieder!

Vardagen kallar

Sitter hemma och tar in det sista av min kväll av sjukledigheten. Tiden har gått snabbt, när jag fick veta hur länge jag skulle vara borta var jag smått fundersam på hur jag skulle få tiden att gå. Men utan att veta om det har nu dessa veckor gått förbi i ett huj och i morgon blir det att återvända tillbaka till jobbet.

Någon sa till mig; Kanske finns det en mening med att detta skulle hända!?

Jag började fundera på det själv, kanske det var meningen att jag skulle skada mig så svårt att jag skulle tvingas att vara borta från jobbet för en längre tid, att jag behövde all den lediga tid och vila som den långa sjukledigheten innebar.

Hur jag än har funderat på det så har jag inte kommit under fund med varför jag tilldelats denna möjlighet till vila och möjlighet att göra det jag vill (och kan!) 

Under min sjukledighet har jag varit mycket hemma och på så sätt få möjligheten att umgås med Hanna på ett sätt vi inte kunnat då jag är på jobb. Dessa stunder vi har haft tillsammans hemma har varit roligt och många bra diskussioner har ägt rum - dagtid då vi båda varit hemma, och inte nattetid, som vi brukar i vanliga fall!:P

Nu blir det att återvända till jobbet och verkligheten, första veckan kommer högst antagligen att gå segt, men nog kommer jag väl upp i farten så småningom. Dessutom får jag börja förbereda mig för de nattliga diskussionerna med H. nu när jag inte längre är hemma dagtid.

Ps 23:2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.