En ypperlig chans men ett svårt beslut

Nu i en lång tid har jag trampat i samma fotspår som utformats av den gråa vardagen hemma i ÖB. Har länge gått med känslan att jag vill att något stort och häftigt ska hända i mitt liv, som skulle tvinga mig att bryta upp med det jag håller på med nu och påbörja med något nytt, nya upplevelser och att få utvidga mina vyer!

Fick ett telefonsamtal av en person som mer eller mindre vände om på tillvaron.
personen, dvs. Hannas mamma ringde och berättade att en kvinna som är värdinna i Lukas församling(kommande Petrus) skall lämna sin post för en tid...och under den tiden behövs det en vikarie. Till min stora förvåning hade B. Sandell föreslagit mig som vikarierande värdinna...mig av alla människor!!! Dessutom fick jag höra att kvinnans lägenhet(som ligger nära Baggis) är till förfogande!
Där stod jag, häpen som jag var, med luren i handen och med hakan till knäna(inte bokstavligen)

Om jag inte skulle jobbet som fastanställd köksbiträde för ISS, skulle jag tackat ja på direkten, men tyvärr är verkligheten något helt annat!
Så nu går jag och tampas med ett stort dilemma, att vara värdinna i samma församling som mina H:fors vänner är något jag vill mer än gärna...men frågan kvarstår; vill jag bryta upp och sticka iväg till H:fors och jobba där i en underbar församling och riskera att bli av med min fastanställning...eller ska jag tacka nej och lämna i Öb och fortsätta jobba som förut??

Att det ska vara så svårt att fatta ett beslut, ett beslut som kommer att påverka ens liv radikalt!?

Förkylning+sångälskare=inte kul!

Förra helg fick jag äntligen åka iväg till Vasa på en efterlängtad körweekend med Evangelicum. Som vanligt övade vi en hel del både nya och gamla sånger, vi hade vår årliga julrepertoar i Rewellcenter och medverkade på en finsk Gudstjänst vid Vasaläns fängelse som ligger en stenkast från Efö. För min del blev det inte så som jag hade tänkt mig, nämligen rösten och hälsan svek mig!
Lördagens sångövningar gick bra men kände att det blev allt jobbigare sjunga, på kvällen var jag hes som en kråka och det blev ingen sång för min del under andakten.
Söndagens sångövningar kunde jag bara drömma om, fick sitta och lyssna istället då de andra sjöng och det var inte så kul eftersom man själv så hjärtans gärna ville sjunga med...men rösten sa nej!
Som pricken på i:et fick jag snuva vilket inte lättade på tillvaron precis.

Så sedan helgen har jag fått dras med en eländig heshet och snuva, att sjunga i bilen på väg till och från jobbet har inte kommit på fråga..så jag har mimat istället, men det tillfredsställer inte min sångbehov på samma sätt!
För en stund sedan satt jag och lyssnade på Evangelicums kassett med julsånger, under vissa sånger kunde jag inte låta bli att sjunga med, men det lät allt annat än fint!

Jag hoppas min förkylning ger med sig snart innan jag får abstinensbesvär...jag vill sjunga!!
Om två veckor är det julmusik med Evangelicum och jag vill vara i sångskick tills dess!