.......
The angels in the heaven gon' sign my name!Woow, vilken härlig känsla alltså.
Att stå bland 300 andra sångare i en gigantisk kör och lovasjunga Herren, dessutom med en världskänd kördirigent, Tore W Aas, i spetsen. Det är inte något man får göra varje dag, och då man får göra det så känns det fantastiskt. Det var så himla roligt, väntar på att få göra om det igen.
I Fredags åkte jag med några andra från gospelkören med en transit till Sion församlingen i Vasa, där två intensiva dagar med mycket övande väntade.
När alla väl var samlade presenterades Tore för oss, och arrangörerna gav oss lite praktisk info. Efter att vi blivit informerade och fått träffa Tore, var det dags att dra igång övandet.
Före körhelgen fick hem noter och en cd, innehållande alla stämmor till sångerna som man på egen hand skulle öva till. Dock var det en sång som inte fanns med på cd:n men som vi övade med gospelkören innan. Givetvis fick vi lära oss nya sånger också, så som
Call on your name, Jesus loves me, Fast det är mörkt nu och
Soon I will be home.Vi övade intensivt i flera timmar, förstås med korta pauser då och då. Efter en lång eftermiddag med sångövning var man hungrig och trött och ens stämmband har fått stå ut med en hel del. NU var det allstå dags för kvällsmat och en god nattsömn. vid en lägergård vid Replot, utanför Vasa. Även diskussioner med gott sällskap gav pricket på i:et.
På lördagen Samlades alla för körövning igen. Det blev lika intensivt som dagen före. När vi hade Lunchpaud åkte vi med gänget in till stan och mättade våra mer eller mindre hungriga magar vid koti pizza vid Rewellcenter. Sen var det bara att åka tillbaka igen och öva mera sång.
Efter ytterligare några timmars övning var det dags att börja byta om till lite finare kläder, nämligen det var snart dags för vår första konsert med masskören. När kläderna var ombytta, hoppade vi in i transiten och knallade iväg till Vasa Ykesinstitut där konserten skulle äga rum. Ljus och ljud anläggningen var så gott som färdigt uppsatta dår vi kom dit. Kören blev ombedd att gå upp på "scenen" (en läktare) för att inta sina plaster inför genrepet och soundtcheck. När alla stod vid sina platser var det dags att börja öva och innom kort var genrepet i full gång.
Efter att masskören hade övat, var det körerna
Good news och
Blessed mess tur att öva för sin framträdande.
Så småningom började folk komma in, och ingången till konscertsalen var så gott som fullpackat och ogenomträngbar. Nu började det kännas smått pirrigt. Man såg även en del bekanta som kom för att lyssna.
Publiken släpptes in och konserten fick äntligen sin början.
Blessed mess inledde med att uppträda med två sånger, och efteråt var det Good news tur.
Efter att båda körerna hade sjungit färdigt, kallades masskören på scen och alla gick och stå på sina respektive platser. Innan vi fick börja sjunga, så bjöd Mikael Svarvar på en sång från sin egen nyutgivna cd-skiva. Efteråt var det dags för masskören att uppträda.
Vi började med att sjunga
Blessed be the name of Jesus och därefter fortsatte vi med de övriga sångerna vi hade övat in. Som soloartister hade vi b.la Mikael Svarvar, Nicolina Koskinen, Rebecka Ekman, Filip Koskinen och Johanna Grussner. Alla sjöng de så otroligt fint.
Även Tomas Koskinen och M. Svarvar fungerade som dirigenter lite då och då.
Av dirigentens uppmuntran och inlevelse sjöng man som aldrig förr och gav allt vad man hade och orkade. Man hade varmt och luften började bli lite kvavt, även rösten började ge efter och den skar sig lite då och då..men med några klunkar vatten med jämna mellanrum så var rösten igång igen, åtminstone för en stund.!:P
Konserten fortsatte och kören gav allt som kunde fås ut.
Som avslutningen på det hela så sjöng vi
Call on your name, som aldrig tyckets få ett slut då Tore var så ivirig på att improvisera, men det störde mig inte det var så roligt att sjunga, jag njöt av varje sekund.
Call on your name
There have been mountains, that I've tried to climb alone.
And there have been walleys, where I couldn't see the sun.
Like a ship on the ocean, without a guiding light,
whas lost and discouraged , with no hope in sight.
In the middle of all darkness, in the center of a storm.
I know there's a name i can call.
And I call on your name,
call on your name.
Jesus my friend, I call on your name.
You understand, lord take my hand.
Lead every step that I take.
Efter Konserten var vi alla mer eller mindre hesa, men glada. Humören var på topp efter att man fått sjunga i en fin och fartfylld konsert.
Så småningom var det dags för medlemmarna från KU gospelkör att åka hem. tröttheten efter dagens hårda jobb smög sig sakta på oss, det märktes på flickornas skratt och lite torra humor!:P
Jag anlände till min lägenhet klockan 11.30. Nu fick man äntligen gå och sova och ladda batterierna till konsertsen som skulle hållas nästa dag vid Runebergssalen i J:stad.
På söndag 10.45 kom M. och hämtade mig. vi åkte tillsammans till Runebergssalen där dagens konsert skulle hållas. vi började med uppsjungning, med påföljande soundtcheck och en sista genrep. Körmedlemmarna bjöds på mat och dryck.
S. och S. hade kommit till Jakobstad för att lyssna på vår konsert, så det blev en liten pratstund med dem innan man måste kila iväg för att byta om till lite mer passande kläder. Även O. med flickvän kom dit, men vi träffades inte förrän efter konserten.
Till skillnad från förra gången så var det kören Jakob gospel som inledde konserten med b.la sången The source, som är en av mina favoriter bland gospelsånger.
Efteråt var det dags för masskören att göra entré igen.
Konsertsen var i stortsett samma som vi hade i Vasa, dock lite kortare. Precis som då, så gav alla körsångare sitt yttersta och sjöng så taket nästan reste sig. Efter den förra konsersten, så var inte min röst i bästa skick..men jag gav allt jag hade ändå...även om jag kanske lät som en kraxande kråka!:P
Stämmningen under sången Holy is the lamb var obeskrivlig. Somliga blev så rörda av sången att ögonen fylldes av tårar. jag tror även publiken blev röda av vår sång, jag hoppas de blev det.
Efter vår sista sång steg kören ner från scen med svag fridfull musik i bakgrunden. Snabbt bytte jag lite kläder, gav några kassar åt mamma och träffade några personer innan jag stack med S, S, M, E, O och hans flickvän till Maccen på en choklad sunday.
Det var vår avslutning på gospeldagarna.
We lift our hands
We lift our hands, to you O God.
We gloryfie your holy name, now and forever.
We bring to you, our sacrifice.
Receive our praises as we stand, before your throne.
All we have and all we give, is from your mighty hand.
Why you came and died for us, we'll never understand.
All our welth and all our crowns, we lay before your feet.
And our hearts rejoyce, before you when we meet.
We lift our hands, to you O God.
We gloryfy your holy name, now and forever.
We bring to you, our sacrifice.
Receive our praises as we stand before you throne.
Receive our praises as we stand, before you throne.
Känslorna har varit blandade sedan gospeldagarna tog slut. Till viss del har man varit både glad och tacksam för att man fått vara med om en sådan fin och känslofylld konsert. Jag hade det jätteroligt under helgen och väntar ivrigt på nästa gospelhelg som infaller om två år igen.
Men åt andra hållet har man varit lite snopet nu när allt är över. Det var ju så roligt att sjunga, och int ville man att allt det roliga skulle sluta sådär snabbt, man vill ju fortsätta att sjunga och njuta av samvaron med kören. Nästa gång det ordnas gospeldagar tänker jag definitivt vara med.
Det finns ännu mycket jag skulle kunne berätta om, gällande gospeldagarna. Men vissa känslor går bara inte att beskriva med ord. Att stå där med 300 systrar och bröder i kristus, och lovsjunga hans namn, är en rikedom och något som ska ta till vara. Även om gospeldagarna är slut, så är det ändå med ett glatt och tacksamt minne bevarad. Och tack vare en trogen vän med filmkamera, så har man kunnat föreviga konserten!:)
Synd för H:fors vännerna att de inte kunde komma och lyssna och erfara den fantastiska konsersten, de vet inte vad de har gått miste om. Dock var ju där en av dem, men man skulle ha velat att de andra också skulle ha fått vara där och lyssna.
Jag har ju visserligen skrivit i min blogg om gospeldagarna, men inget vinner det att få se konsersten live, eller medverka i det. Johanna Grussner sa att vi borde själva sitta i publiken och lyssna på då vi sjunger, så vi själva skulle få höra hur fint det lät.
Jakobstads tidning skrev:
"Åhörarna fick verkligen en totalupplevelse i lovsång och glädje.
Känslan, glädjen, rytmen och intensiteten smittade verkligen av sig genom hela salen."
....Kunde inte ha skrivit bätter själv!
Jag har kansnke inte en sångröst som Celine Dion eller Mariah Carry, men jag älskar att sjunga och det hört till en av mina passioner. Därför tror jag att gud har gett mig gåvan att kunna sjunga, så att jag kan förmedla hans budskap genom sång.
jag har skrivit här en hel del nu, inlägget börjar bli ganska långt. Så jag tror att det är dags för mig att avsluta.
Jag har tagit några bilder från gospeldagarna som jag har tänkt publicera i min nästa inlägg.
Ha d bra! Guds välsignelse!
"Where ever I go, God is with me" Tore W. Aas