Några bilder från Gospeldagarna
perjantaina, maaliskuuta 30, 2007
perjantaina, maaliskuuta 23, 2007
Gospeldagar i Vasa/Jakobstad 16-18.3
.......The angels in the heaven gon' sign my name!
Woow, vilken härlig känsla alltså.
Att stå bland 300 andra sångare i en gigantisk kör och lovasjunga Herren, dessutom med en världskänd kördirigent, Tore W Aas, i spetsen. Det är inte något man får göra varje dag, och då man får göra det så känns det fantastiskt. Det var så himla roligt, väntar på att få göra om det igen.
I Fredags åkte jag med några andra från gospelkören med en transit till Sion församlingen i Vasa, där två intensiva dagar med mycket övande väntade.
När alla väl var samlade presenterades Tore för oss, och arrangörerna gav oss lite praktisk info. Efter att vi blivit informerade och fått träffa Tore, var det dags att dra igång övandet.
Före körhelgen fick hem noter och en cd, innehållande alla stämmor till sångerna som man på egen hand skulle öva till. Dock var det en sång som inte fanns med på cd:n men som vi övade med gospelkören innan. Givetvis fick vi lära oss nya sånger också, så som Call on your name, Jesus loves me, Fast det är mörkt nu och Soon I will be home.
Vi övade intensivt i flera timmar, förstås med korta pauser då och då. Efter en lång eftermiddag med sångövning var man hungrig och trött och ens stämmband har fått stå ut med en hel del. NU var det allstå dags för kvällsmat och en god nattsömn. vid en lägergård vid Replot, utanför Vasa. Även diskussioner med gott sällskap gav pricket på i:et.
På lördagen Samlades alla för körövning igen. Det blev lika intensivt som dagen före. När vi hade Lunchpaud åkte vi med gänget in till stan och mättade våra mer eller mindre hungriga magar vid koti pizza vid Rewellcenter. Sen var det bara att åka tillbaka igen och öva mera sång.
Efter ytterligare några timmars övning var det dags att börja byta om till lite finare kläder, nämligen det var snart dags för vår första konsert med masskören. När kläderna var ombytta, hoppade vi in i transiten och knallade iväg till Vasa Ykesinstitut där konserten skulle äga rum. Ljus och ljud anläggningen var så gott som färdigt uppsatta dår vi kom dit. Kören blev ombedd att gå upp på "scenen" (en läktare) för att inta sina plaster inför genrepet och soundtcheck. När alla stod vid sina platser var det dags att börja öva och innom kort var genrepet i full gång.
Efter att masskören hade övat, var det körerna Good news och Blessed mess tur att öva för sin framträdande.
Så småningom började folk komma in, och ingången till konscertsalen var så gott som fullpackat och ogenomträngbar. Nu började det kännas smått pirrigt. Man såg även en del bekanta som kom för att lyssna.
Publiken släpptes in och konserten fick äntligen sin början.
Blessed mess inledde med att uppträda med två sånger, och efteråt var det Good news tur.
Efter att båda körerna hade sjungit färdigt, kallades masskören på scen och alla gick och stå på sina respektive platser. Innan vi fick börja sjunga, så bjöd Mikael Svarvar på en sång från sin egen nyutgivna cd-skiva. Efteråt var det dags för masskören att uppträda.
Vi började med att sjunga Blessed be the name of Jesus och därefter fortsatte vi med de övriga sångerna vi hade övat in. Som soloartister hade vi b.la Mikael Svarvar, Nicolina Koskinen, Rebecka Ekman, Filip Koskinen och Johanna Grussner. Alla sjöng de så otroligt fint.
Även Tomas Koskinen och M. Svarvar fungerade som dirigenter lite då och då.
Av dirigentens uppmuntran och inlevelse sjöng man som aldrig förr och gav allt vad man hade och orkade. Man hade varmt och luften började bli lite kvavt, även rösten började ge efter och den skar sig lite då och då..men med några klunkar vatten med jämna mellanrum så var rösten igång igen, åtminstone för en stund.!:P
Konserten fortsatte och kören gav allt som kunde fås ut.
Som avslutningen på det hela så sjöng vi Call on your name, som aldrig tyckets få ett slut då Tore var så ivirig på att improvisera, men det störde mig inte det var så roligt att sjunga, jag njöt av varje sekund.
Woow, vilken härlig känsla alltså.
Att stå bland 300 andra sångare i en gigantisk kör och lovasjunga Herren, dessutom med en världskänd kördirigent, Tore W Aas, i spetsen. Det är inte något man får göra varje dag, och då man får göra det så känns det fantastiskt. Det var så himla roligt, väntar på att få göra om det igen.
I Fredags åkte jag med några andra från gospelkören med en transit till Sion församlingen i Vasa, där två intensiva dagar med mycket övande väntade.
När alla väl var samlade presenterades Tore för oss, och arrangörerna gav oss lite praktisk info. Efter att vi blivit informerade och fått träffa Tore, var det dags att dra igång övandet.
Före körhelgen fick hem noter och en cd, innehållande alla stämmor till sångerna som man på egen hand skulle öva till. Dock var det en sång som inte fanns med på cd:n men som vi övade med gospelkören innan. Givetvis fick vi lära oss nya sånger också, så som Call on your name, Jesus loves me, Fast det är mörkt nu och Soon I will be home.
Vi övade intensivt i flera timmar, förstås med korta pauser då och då. Efter en lång eftermiddag med sångövning var man hungrig och trött och ens stämmband har fått stå ut med en hel del. NU var det allstå dags för kvällsmat och en god nattsömn. vid en lägergård vid Replot, utanför Vasa. Även diskussioner med gott sällskap gav pricket på i:et.
På lördagen Samlades alla för körövning igen. Det blev lika intensivt som dagen före. När vi hade Lunchpaud åkte vi med gänget in till stan och mättade våra mer eller mindre hungriga magar vid koti pizza vid Rewellcenter. Sen var det bara att åka tillbaka igen och öva mera sång.
Efter ytterligare några timmars övning var det dags att börja byta om till lite finare kläder, nämligen det var snart dags för vår första konsert med masskören. När kläderna var ombytta, hoppade vi in i transiten och knallade iväg till Vasa Ykesinstitut där konserten skulle äga rum. Ljus och ljud anläggningen var så gott som färdigt uppsatta dår vi kom dit. Kören blev ombedd att gå upp på "scenen" (en läktare) för att inta sina plaster inför genrepet och soundtcheck. När alla stod vid sina platser var det dags att börja öva och innom kort var genrepet i full gång.
Efter att masskören hade övat, var det körerna Good news och Blessed mess tur att öva för sin framträdande.
Så småningom började folk komma in, och ingången till konscertsalen var så gott som fullpackat och ogenomträngbar. Nu började det kännas smått pirrigt. Man såg även en del bekanta som kom för att lyssna.
Publiken släpptes in och konserten fick äntligen sin början.
Blessed mess inledde med att uppträda med två sånger, och efteråt var det Good news tur.
Efter att båda körerna hade sjungit färdigt, kallades masskören på scen och alla gick och stå på sina respektive platser. Innan vi fick börja sjunga, så bjöd Mikael Svarvar på en sång från sin egen nyutgivna cd-skiva. Efteråt var det dags för masskören att uppträda.
Vi började med att sjunga Blessed be the name of Jesus och därefter fortsatte vi med de övriga sångerna vi hade övat in. Som soloartister hade vi b.la Mikael Svarvar, Nicolina Koskinen, Rebecka Ekman, Filip Koskinen och Johanna Grussner. Alla sjöng de så otroligt fint.
Även Tomas Koskinen och M. Svarvar fungerade som dirigenter lite då och då.
Av dirigentens uppmuntran och inlevelse sjöng man som aldrig förr och gav allt vad man hade och orkade. Man hade varmt och luften började bli lite kvavt, även rösten började ge efter och den skar sig lite då och då..men med några klunkar vatten med jämna mellanrum så var rösten igång igen, åtminstone för en stund.!:P
Konserten fortsatte och kören gav allt som kunde fås ut.
Som avslutningen på det hela så sjöng vi Call on your name, som aldrig tyckets få ett slut då Tore var så ivirig på att improvisera, men det störde mig inte det var så roligt att sjunga, jag njöt av varje sekund.
Call on your name
There have been mountains, that I've tried to climb alone.
And there have been walleys, where I couldn't see the sun.
Like a ship on the ocean, without a guiding light,
whas lost and discouraged , with no hope in sight.
In the middle of all darkness, in the center of a storm.
I know there's a name i can call.
And I call on your name,
call on your name.
Jesus my friend, I call on your name.
You understand, lord take my hand.
Lead every step that I take.
Efter Konserten var vi alla mer eller mindre hesa, men glada. Humören var på topp efter att man fått sjunga i en fin och fartfylld konsert.
Så småningom var det dags för medlemmarna från KU gospelkör att åka hem. tröttheten efter dagens hårda jobb smög sig sakta på oss, det märktes på flickornas skratt och lite torra humor!:P
Jag anlände till min lägenhet klockan 11.30. Nu fick man äntligen gå och sova och ladda batterierna till konsertsen som skulle hållas nästa dag vid Runebergssalen i J:stad.
På söndag 10.45 kom M. och hämtade mig. vi åkte tillsammans till Runebergssalen där dagens konsert skulle hållas. vi började med uppsjungning, med påföljande soundtcheck och en sista genrep. Körmedlemmarna bjöds på mat och dryck.
S. och S. hade kommit till Jakobstad för att lyssna på vår konsert, så det blev en liten pratstund med dem innan man måste kila iväg för att byta om till lite mer passande kläder. Även O. med flickvän kom dit, men vi träffades inte förrän efter konserten.
Till skillnad från förra gången så var det kören Jakob gospel som inledde konserten med b.la sången The source, som är en av mina favoriter bland gospelsånger.
Efteråt var det dags för masskören att göra entré igen.
Konsertsen var i stortsett samma som vi hade i Vasa, dock lite kortare. Precis som då, så gav alla körsångare sitt yttersta och sjöng så taket nästan reste sig. Efter den förra konsersten, så var inte min röst i bästa skick..men jag gav allt jag hade ändå...även om jag kanske lät som en kraxande kråka!:P
Stämmningen under sången Holy is the lamb var obeskrivlig. Somliga blev så rörda av sången att ögonen fylldes av tårar. jag tror även publiken blev röda av vår sång, jag hoppas de blev det.
Efter vår sista sång steg kören ner från scen med svag fridfull musik i bakgrunden. Snabbt bytte jag lite kläder, gav några kassar åt mamma och träffade några personer innan jag stack med S, S, M, E, O och hans flickvän till Maccen på en choklad sunday.
Det var vår avslutning på gospeldagarna.
We lift our hands
We lift our hands, to you O God.
We gloryfie your holy name, now and forever.
We bring to you, our sacrifice.
Receive our praises as we stand, before your throne.
All we have and all we give, is from your mighty hand.
Why you came and died for us, we'll never understand.
All our welth and all our crowns, we lay before your feet.
And our hearts rejoyce, before you when we meet.
We lift our hands, to you O God.
We gloryfy your holy name, now and forever.
We bring to you, our sacrifice.
Receive our praises as we stand before you throne.
Receive our praises as we stand, before you throne.
Känslorna har varit blandade sedan gospeldagarna tog slut. Till viss del har man varit både glad och tacksam för att man fått vara med om en sådan fin och känslofylld konsert. Jag hade det jätteroligt under helgen och väntar ivrigt på nästa gospelhelg som infaller om två år igen.
Men åt andra hållet har man varit lite snopet nu när allt är över. Det var ju så roligt att sjunga, och int ville man att allt det roliga skulle sluta sådär snabbt, man vill ju fortsätta att sjunga och njuta av samvaron med kören. Nästa gång det ordnas gospeldagar tänker jag definitivt vara med.
Det finns ännu mycket jag skulle kunne berätta om, gällande gospeldagarna. Men vissa känslor går bara inte att beskriva med ord. Att stå där med 300 systrar och bröder i kristus, och lovsjunga hans namn, är en rikedom och något som ska ta till vara. Även om gospeldagarna är slut, så är det ändå med ett glatt och tacksamt minne bevarad. Och tack vare en trogen vän med filmkamera, så har man kunnat föreviga konserten!:)
Synd för H:fors vännerna att de inte kunde komma och lyssna och erfara den fantastiska konsersten, de vet inte vad de har gått miste om. Dock var ju där en av dem, men man skulle ha velat att de andra också skulle ha fått vara där och lyssna.
Jag har ju visserligen skrivit i min blogg om gospeldagarna, men inget vinner det att få se konsersten live, eller medverka i det. Johanna Grussner sa att vi borde själva sitta i publiken och lyssna på då vi sjunger, så vi själva skulle få höra hur fint det lät.
Jakobstads tidning skrev:
"Åhörarna fick verkligen en totalupplevelse i lovsång och glädje.
Känslan, glädjen, rytmen och intensiteten smittade verkligen av sig genom hela salen."
....Kunde inte ha skrivit bätter själv!
Jag har kansnke inte en sångröst som Celine Dion eller Mariah Carry, men jag älskar att sjunga och det hört till en av mina passioner. Därför tror jag att gud har gett mig gåvan att kunna sjunga, så att jag kan förmedla hans budskap genom sång.
jag har skrivit här en hel del nu, inlägget börjar bli ganska långt. Så jag tror att det är dags för mig att avsluta.
Jag har tagit några bilder från gospeldagarna som jag har tänkt publicera i min nästa inlägg.
Bilder från G-dagarna kan ni även hitta på: www.mickelsson.net.
Ha d bra! Guds välsignelse!
"Where ever I go, God is with me" Tore W. Aas
perjantaina, maaliskuuta 16, 2007
Äntligen vår
Sol ute, sol inne. Sol i hjärtat sol i sinnet.
....Frejas bloggnamn passar som handsken på handen till en underbar solig dag som denna.
Solen skiner och himlen är blå, snön smälter sakta men säkert, vägarna är så gott som bara. Kunde inte låta bli att ta med kameran för att fota några bilder från Jakobstads vackra natur (bortesett från det sandiga snön) på vägen till skolan då jag skulle och äta kvällsmat.
Marken är nästan bar, gräsen har kommit upp ur sin vintervila.
Man hör fåglarnas glada kvitter när man traskar hem efter skolan, solen värmer ens kind så varmt. Tack Gud för så vackert väder!
Nu blev jag kankse väl lite för poetiskt, men de senaste dagarna har vårkänslorna varit på topp. +5 grader och sol...ahh kan inte vara bättre, synd bara att det är så vått.
I morse vaknade jag dock till regnet som droppade mot fönsterrutan, suck de lovade ju solr och värme då jag tittade på väderleksrapporten i går kväll...inte regn.
Men ny lyser solen igen, längtar så till sommaren.
Och på tal om sommaren, har jag glädejen att berätta att jag fått sommarjobb, som köksa på Emeliehemmet i Kokkola. Jag var där på praktik i höstas, och jag stortrivdes. Så det var ganska självklart för mig att ringa just dit och fråga om sommarjobb, och visst nappade det...!:)
I Maj skall jag också jobba i vår församling som kock på skribaweekend, så lite församlingsarbete hhinner man med också. Nu gäller det bara att hitta en praktikplats tills den 16:e April..men nog torde det ordna sig!
Den 21-23.4 ska jag med mina föräldrar och min syster + hennes famil på kryssning till stockholm. Men i och med att jag inte ryms i bilen, så åker jag ner med tåg till H:fors. Och om det passar sig så åker jag redan dagen före och sover över hos Järveläinens. På samma gång får jag vara med på Bibelns röds tråd som hålls av Perret...dock kan jag inte vara med på hela, men det är inte hela världen.
Nu i denna helg ska jag med M, E och L på gospeldagar till Vasa/Jakobstad. Dirigenten för Oslo gospel choir är den som håller i tyglarna, det ska bli så kul! Det är över 300 anmälda dit.
Vi har både övning ocg den första konserten i Vasa i morgon...och den andra konserten hålls i Jakobstad på Söndag. Så det blir inget hemåkande för mig!
....Frejas bloggnamn passar som handsken på handen till en underbar solig dag som denna.
Solen skiner och himlen är blå, snön smälter sakta men säkert, vägarna är så gott som bara. Kunde inte låta bli att ta med kameran för att fota några bilder från Jakobstads vackra natur (bortesett från det sandiga snön) på vägen till skolan då jag skulle och äta kvällsmat.
Marken är nästan bar, gräsen har kommit upp ur sin vintervila.
Man hör fåglarnas glada kvitter när man traskar hem efter skolan, solen värmer ens kind så varmt. Tack Gud för så vackert väder!
Nu blev jag kankse väl lite för poetiskt, men de senaste dagarna har vårkänslorna varit på topp. +5 grader och sol...ahh kan inte vara bättre, synd bara att det är så vått.
I morse vaknade jag dock till regnet som droppade mot fönsterrutan, suck de lovade ju solr och värme då jag tittade på väderleksrapporten i går kväll...inte regn.
Men ny lyser solen igen, längtar så till sommaren.
Och på tal om sommaren, har jag glädejen att berätta att jag fått sommarjobb, som köksa på Emeliehemmet i Kokkola. Jag var där på praktik i höstas, och jag stortrivdes. Så det var ganska självklart för mig att ringa just dit och fråga om sommarjobb, och visst nappade det...!:)
I Maj skall jag också jobba i vår församling som kock på skribaweekend, så lite församlingsarbete hhinner man med också. Nu gäller det bara att hitta en praktikplats tills den 16:e April..men nog torde det ordna sig!
Den 21-23.4 ska jag med mina föräldrar och min syster + hennes famil på kryssning till stockholm. Men i och med att jag inte ryms i bilen, så åker jag ner med tåg till H:fors. Och om det passar sig så åker jag redan dagen före och sover över hos Järveläinens. På samma gång får jag vara med på Bibelns röds tråd som hålls av Perret...dock kan jag inte vara med på hela, men det är inte hela världen.
Nu i denna helg ska jag med M, E och L på gospeldagar till Vasa/Jakobstad. Dirigenten för Oslo gospel choir är den som håller i tyglarna, det ska bli så kul! Det är över 300 anmälda dit.
Vi har både övning ocg den första konserten i Vasa i morgon...och den andra konserten hålls i Jakobstad på Söndag. Så det blir inget hemåkande för mig!
Vilken härlig dag, tack Gode Gud för vädret.
Vilken härlig dag, jag lever den för dig.
Vilken Härlig dag, och allt blir bara bättre.
Ju mer jag ser, av allting du ger till mig.
Ha det bra, njut av solen och värmen!!
GVE
tiistaina, maaliskuuta 13, 2007
Utmanad
Jag blev utmanad av Hanna
REGLER:Bloggare som blir utmanade skall skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att detta är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. När jag var liten dränkte jag två kaninungar i lavoaren, då jag skulle tvätta dem efter att jag rullat dem i mull (Kaninerna var vita!)
2. Jag har blivit opererad i öronen.
3. Jag tog min första nattvard som 6-åring
4. Jag älskar att sjunga, och våren 2006 medverkade jag i en gospelfestival i Stockholm där jag uppträdde med Stockholm mass choir tillsammans med närmare 2000 andra körsångare från olika länder i Europa.
5. Jag är en sladdbarn, min bror är 16 år äldre än mig och min syster 10 år äldre än mig.
6. Jag dricker hellre te än kaffe, men Kaffe latte med mint-choklad sirap vid kaffecentralen är oemotståndligt.
Jag utmanar följande bloggare:
Jan
Mokus
Ina
Melinda
Anu
Tette
REGLER:Bloggare som blir utmanade skall skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att detta är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. När jag var liten dränkte jag två kaninungar i lavoaren, då jag skulle tvätta dem efter att jag rullat dem i mull (Kaninerna var vita!)
2. Jag har blivit opererad i öronen.
3. Jag tog min första nattvard som 6-åring
4. Jag älskar att sjunga, och våren 2006 medverkade jag i en gospelfestival i Stockholm där jag uppträdde med Stockholm mass choir tillsammans med närmare 2000 andra körsångare från olika länder i Europa.
5. Jag är en sladdbarn, min bror är 16 år äldre än mig och min syster 10 år äldre än mig.
6. Jag dricker hellre te än kaffe, men Kaffe latte med mint-choklad sirap vid kaffecentralen är oemotståndligt.
Jag utmanar följande bloggare:
Jan
Mokus
Ina
Melinda
Anu
Tette
tiistaina, maaliskuuta 06, 2007
Alfaweekend i Rosvik 2-4.3
Back to school again.....efter en skön och en mycket välförtjänt sportlov.
I fredags åkte jag med tåg ner till H:fors. Att sitta 5-6 h i ett tåg utan resesällskap kändes lågtråkigt och trist.
Väl framme, var jag iver på att få träffa H....men, var va hon? jag såg henne ingenstans. Försökte ringa, men inget svar. skickade textare, samma sak. Till sist fick jag lov att ringa och fråga H. var han har sin syster. kort efteråt såg jag en blå eskimo komma gående emot, det var ingen mindre än H. Det visade sig att hon hade gått in till några kläd-och sko butiker vilket resulterade att den shoppinggalna H. hade glömt bort tiden. Men, mitäs pienestä!:)
Jag kastade mina kamor in i Järveläinens bil, och gick sedan med H. till Kaffecentralen på en kaffe latte med minttu-suklaa siirappi smak.....mums va de va gott!:) H. kom dit lite senare och gjorde oss sällskap.
Efter en kaffe latte, diskussion och mycket skratt och glädjetårar fortsatte vi vår vandring mot Kampen där jag skulle träffa N. Efter en kärt återseende och prat åkte vi hem till Järveläinens. H:s mamma var sjuk så vi ides int hälsa på varann så mycket som vi sku ha velat.
De sista kamorna packades i bilen och färden mot Rosvik fick sin början, men innan dess skulle vi åka och hämta E och åka via Månsan kyrka där alla lägerdeltagare skulle starta tillsammans.
Väl framme i Rosvik fick vi mätta våra magar och hade vårt första seminarium med H.(?)
På kvällen..eller natten hade vi flickor intressanta diskussioner om lite ett och annat, så den kvällen blev ganska sen.
På lördag Hade vi seminarier som hölls av både H. och A. På dagen gjorde vi en visit till Nylands brigad, där vi blev vänligt mottagna av b.la beväringspastor Lundqvist och militärprästen Veckis...som han kallas. (Vill bara påpeka häremellan att E. var väldigt ivrig på att få åka till brigaden!:P)
Både jag, E. och H var enade om att vi fick "en posititiv bild av armén"..*host, host*!!;);)
Nåväl, skall icke gå in på detaljer...tyttöjen juttuja!!:P
I allafall fick vi något att diskutera om sen efteråt! ¨
Alra sist gick vi in till soldathemmet och njöt av varsin munk med glasyr och en kopp varm kakako.
Väl tillbaka i Rosvik hade vi kaffepaus(igen) och lite fritid.
Givetvis passade vi flickor på att prata om visiten till brigaden, överöst med mängder av fnitter och skratt!:D
I och med att en viss fröken N. fyllde år dend agen, passade gänget på att ringa och sjunga åt henne, första versen blev som det blev i och med a5tt alla sjöng olika födissånger..men det uppskattades ändå.!:)
Lite senare blev det undervisning igen med H. Mokus hade kvällsloma just då, så han passade på att komma till Rosvik och titta hur vi hade det.
På kvällen hade vi kvällsprogram. Först gick vi i bastu, vilket var efterlängat. därefter åt vi kvällsmål. sen samlades vi alla i undervisningssalen. Somliga bjöd på musik med sin haitari (eller var det harmonika?) jag och H. bjöd på sång, som dock gick lite fel eftersom jag glömde min stämma.
Därefter hade jag min vittnesbörd, som jag var mer eller mindre besviken över. Dessutom började prata på dialekt...vilket inte ingick i mina planer. men det gick rätt så bra ändå...och min bärettelse uppskattades. Och som några sade till mig..jag gav min vittnesbörd en personlig touch, i och med att jag pratade dialekt.
Efter några sånger, pianospel av M. och vittnesbörd av P. tittade vi på filmen "Forbidden peace" (som vi tittade på i Vasa på Evigheten i sikte)
När Filmen var färdig gick de äldre och la sig medan vi ungdomar stannade uppe en stund till och diskuterade. Diskussionen avslutades med bön.
På söndag hade vi vår sista undervisning innan vi packade våra kamor och begav oss ivåg mot H:fors. Vi fick dock lite problem med bilen, men det ordnade upp sig.
Framme vid Åggelby gamla kyrka firade vi gudstjänst som avslutning på alfaweekenden. A. var liturg och H. predikade. Efter gudstjäsnten fick man en liten pratstund med F. som kom dit på Gudstjänst. Så småningom fick man med vemod ta farväl av alla nära och kära innan vi stack hemåt mot Järveläinens.
De två sista timmarna hos Järveläinens fördrevs med sång, mat, prat och lite surffande på nettin. Nu var det dags för mig att åka iväg, jag tog farväl av pojkarna innan jag åkte med H. till stationen. Vi hann med en lite pratsund innan tåget anlände. Ett vemodigt farväl och en stor kram delades ut innan jag steg på tåge.
Hemkomsten blev int som jag hade tänkt mig, den blev snarare fylld med vrede, sorg och besvikelse. Varför ska man alltid bli nerslagen och bli ledsen då man är som gladast och trivs med livet??!!
Anyway, tack alla som var på Aldaweekenden och gjorde helgen till vad det blev, och tack för den otroligt underbara gemenskapen vi fick tillsammans.
tack till er flickor också som orkade lyssna på mig då jag fick tala ut, det betydde mycket för mig!
Sist men inte minst.
Jag fick en glädebud av S. om en kvinna i hennes bönegrupp som fick diagnosen cancer för 3 veckor sen, det var många som bad för henne då. och när hon skulle på kontroll före sin operation märkte läkarna att Cancern var borta...helt fantastiskt, Gud helade henne!! Halleluja!
Gud är God!
ha d bra! Guds välsignelse
Be yourself - You're worth it
I fredags åkte jag med tåg ner till H:fors. Att sitta 5-6 h i ett tåg utan resesällskap kändes lågtråkigt och trist.
Väl framme, var jag iver på att få träffa H....men, var va hon? jag såg henne ingenstans. Försökte ringa, men inget svar. skickade textare, samma sak. Till sist fick jag lov att ringa och fråga H. var han har sin syster. kort efteråt såg jag en blå eskimo komma gående emot, det var ingen mindre än H. Det visade sig att hon hade gått in till några kläd-och sko butiker vilket resulterade att den shoppinggalna H. hade glömt bort tiden. Men, mitäs pienestä!:)
Jag kastade mina kamor in i Järveläinens bil, och gick sedan med H. till Kaffecentralen på en kaffe latte med minttu-suklaa siirappi smak.....mums va de va gott!:) H. kom dit lite senare och gjorde oss sällskap.
Efter en kaffe latte, diskussion och mycket skratt och glädjetårar fortsatte vi vår vandring mot Kampen där jag skulle träffa N. Efter en kärt återseende och prat åkte vi hem till Järveläinens. H:s mamma var sjuk så vi ides int hälsa på varann så mycket som vi sku ha velat.
De sista kamorna packades i bilen och färden mot Rosvik fick sin början, men innan dess skulle vi åka och hämta E och åka via Månsan kyrka där alla lägerdeltagare skulle starta tillsammans.
Väl framme i Rosvik fick vi mätta våra magar och hade vårt första seminarium med H.(?)
På kvällen..eller natten hade vi flickor intressanta diskussioner om lite ett och annat, så den kvällen blev ganska sen.
På lördag Hade vi seminarier som hölls av både H. och A. På dagen gjorde vi en visit till Nylands brigad, där vi blev vänligt mottagna av b.la beväringspastor Lundqvist och militärprästen Veckis...som han kallas. (Vill bara påpeka häremellan att E. var väldigt ivrig på att få åka till brigaden!:P)
Både jag, E. och H var enade om att vi fick "en posititiv bild av armén"..*host, host*!!;);)
Nåväl, skall icke gå in på detaljer...tyttöjen juttuja!!:P
I allafall fick vi något att diskutera om sen efteråt! ¨
Alra sist gick vi in till soldathemmet och njöt av varsin munk med glasyr och en kopp varm kakako.
Väl tillbaka i Rosvik hade vi kaffepaus(igen) och lite fritid.
Givetvis passade vi flickor på att prata om visiten till brigaden, överöst med mängder av fnitter och skratt!:D
I och med att en viss fröken N. fyllde år dend agen, passade gänget på att ringa och sjunga åt henne, första versen blev som det blev i och med a5tt alla sjöng olika födissånger..men det uppskattades ändå.!:)
Lite senare blev det undervisning igen med H. Mokus hade kvällsloma just då, så han passade på att komma till Rosvik och titta hur vi hade det.
På kvällen hade vi kvällsprogram. Först gick vi i bastu, vilket var efterlängat. därefter åt vi kvällsmål. sen samlades vi alla i undervisningssalen. Somliga bjöd på musik med sin haitari (eller var det harmonika?) jag och H. bjöd på sång, som dock gick lite fel eftersom jag glömde min stämma.
Därefter hade jag min vittnesbörd, som jag var mer eller mindre besviken över. Dessutom började prata på dialekt...vilket inte ingick i mina planer. men det gick rätt så bra ändå...och min bärettelse uppskattades. Och som några sade till mig..jag gav min vittnesbörd en personlig touch, i och med att jag pratade dialekt.
Efter några sånger, pianospel av M. och vittnesbörd av P. tittade vi på filmen "Forbidden peace" (som vi tittade på i Vasa på Evigheten i sikte)
När Filmen var färdig gick de äldre och la sig medan vi ungdomar stannade uppe en stund till och diskuterade. Diskussionen avslutades med bön.
På söndag hade vi vår sista undervisning innan vi packade våra kamor och begav oss ivåg mot H:fors. Vi fick dock lite problem med bilen, men det ordnade upp sig.
Framme vid Åggelby gamla kyrka firade vi gudstjänst som avslutning på alfaweekenden. A. var liturg och H. predikade. Efter gudstjäsnten fick man en liten pratstund med F. som kom dit på Gudstjänst. Så småningom fick man med vemod ta farväl av alla nära och kära innan vi stack hemåt mot Järveläinens.
De två sista timmarna hos Järveläinens fördrevs med sång, mat, prat och lite surffande på nettin. Nu var det dags för mig att åka iväg, jag tog farväl av pojkarna innan jag åkte med H. till stationen. Vi hann med en lite pratsund innan tåget anlände. Ett vemodigt farväl och en stor kram delades ut innan jag steg på tåge.
Hemkomsten blev int som jag hade tänkt mig, den blev snarare fylld med vrede, sorg och besvikelse. Varför ska man alltid bli nerslagen och bli ledsen då man är som gladast och trivs med livet??!!
Anyway, tack alla som var på Aldaweekenden och gjorde helgen till vad det blev, och tack för den otroligt underbara gemenskapen vi fick tillsammans.
tack till er flickor också som orkade lyssna på mig då jag fick tala ut, det betydde mycket för mig!
Sist men inte minst.
Jag fick en glädebud av S. om en kvinna i hennes bönegrupp som fick diagnosen cancer för 3 veckor sen, det var många som bad för henne då. och när hon skulle på kontroll före sin operation märkte läkarna att Cancern var borta...helt fantastiskt, Gud helade henne!! Halleluja!
Gud är God!
ha d bra! Guds välsignelse
Be yourself - You're worth it
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)