jag vill, jag vill inte!?

Det känns konstigt och delvis lite ensamt, jag bor och jobbar hemma i Österbotten och mina vänner är utspridda lite här och var och har fullt upp med sina respektive studier. Dock har jag vant mig med tillvaron som den är och tar dagen som den kommer.

Så mycket vet jag att jag inte vill binda resten av mitt liv med att jobba som köksbiträde, inte för att jag inte tycker om det, utan jag anser att jag är för ung för att redan göra det och dessutom så finns det mängder och massor av möjligheter gällande min kommande framtid och karriär. Hobbies och fritidsaktiviteter får ej heller förglömmas, dessvärre gör jobbet det lite svårt för mig att helt och hållet kunna delta på olika aktiviteter så som weekends och läger, men försöker närvara så mycket jag kan även om det innebär mycket pendlande.

Det jag länge och väl har funderat över unnan för runnan är möjligheten att återvända till studielivet, det som lockar mest är barn-och ungdomsledar linjen i Åbo. Men av någon orsak blir jag allt mer osäker ju mer jag tänker på det.
För lite mer än en vecka sedan träffade jag största delen av vår flickgrupp, fick då möjligheten att fråga N. om hur studierna till diakonissa är.(barn-och ungdomsledare ingår i samma, bortsett från vissa skillnader) Efter allt som hon sedan berättade, blev jag ännu mera osäker och t.o.m lite rädd: vad har jag gett min in på, är det verkligen något för mig??!

Det finns även många faktorer som gör att jag känner mig osäker och om jag verkligen passar som barn-och ungdomsledare;
- Har aldrig haft höga tankar om mig själv, klarar jag av studierna? klarar jag av att jobba som ungd.ledare?
- Muntliga framträdanden i skolan och i arbetslivet, jag stammar!
- Från jobb till skola, Klarar jag av att börja studera igen efter flera år av paus, orkar jag engagera mig och har jag motivation att läsa till tenter och att skirva flera sidor långa uppsats??
Min osäkra tro, hur kunna undervisa om man upplever att man inte har något att ge?
- Är detta Guds vilja i mitt liv, är jag ämnad att ta emot denna kallelse?

Det är inte bara dessa ovannämnda punkter som påverkar, det finns vissa i min omgivning som inte är av samma åsikt vad gällande att studera, vilket för med sig irritation och frustration.
Livet är inte lätt, men som det stod skrivet i ÖT i dagen lösen för drygt en vecka sedan: som man sår får man skörda!