Oj oj, inombords känns det som om man skulle ha blivit barn på nytt!
Glädjen idag, då jag vid jobbet stod och tittade genom fönstret på den första snön som sakta yrande täckte landskapet med ett mjukt vitt täcke, var det samma som för X antal år sedan då jag var en liten flicka.
Om jag skulle ha varit i lågstadie-åldern, skulle jag ha rusat ut och tumlat mig i snön, gjort snöänglar och en massa annat som snön har att erbjuda. Men den tiden är förbi och numera är det oftast snöbollkrig med kompisar som gäller!
Men idag tog jag friheten och gick ut för att göra vinterns första snölykta. Jag har dock en svag sida vad gällande snölyktor...och det är att ha tålamod och uthållighet eftersom snölyktor har tendens att rasa ihop eller så faller snöbollarna med jämna mellanrum. Men snön var lagom våt(bliidå) så lyktan höll bra ihop.... och gissa om jag är stolt!:D
Där ute står min snölykta, och ljuset inuti den sprider ett svagt sken i den mörka vinterkvällen!
Min fina snölykta!
3 kommenttia:
Nej va fiin. Johi du e super!
Ååh, jag får nästan tåra i ögona! Jag vill å!! Å Johi, man er alder för gambel för ti spring ut å hopp i snö å laga snöängla! He ska du dzära! Å dzä e för min deil å!! Kram!!
vi e nog avundsjuka här nere vi som inte har nån snö :( mysigt!
Lähetä kommentti