torstaina, helmikuuta 16, 2006

Livets Gång!

Tjolahopp!
äntligen e skolan slut för i dag, e trött!!!
Min skoldag har som vanligt varit tirst..förutom när vi var och bowlade,
det var kul men det fick en dålig start! dessutom var jag urdålig och förlorade hela tiden!

Har som vanligt känt mig ensam i skolan - fysiskt. Jag sticker ut ur mängden och har dessutom ingen att vara med i klassen, har t.om funderat på att dra mig ur klassresan som vi ska åka på sommaren 2007, vad e de för vits att åka på en resa där flesta av kalssen super sig fulla och man inte har nå vänner att vara med? visst vorde det både roligt, spännande, intressant och billigt att åka till London med ryan Air och bo på 4-stjärnig hotell för bara 25€...men jag vet inte om jag skulle trivas med sällskapet!

har nog alltid velat åka till England-Irland trakterna...men vill nog inte åka utan någon vän eller med såna som super...nej tack!

Men, tll något annat.I dag hade skolans treor som kombinerat med gymnasiet och också övriga Finlands abiturienter haft pennkis. alla (de i vå skola) var utklädda på olika sätt...somliga hade halaren på sig där det sto: "ABI" på ryggen.
När jag såg hur de koma springade, visslande med sina pipor och utklädda på allamöjliga sätt....fick mig att tänka på en viss person...som nu också e ABI, ni kna säkert gissa vem...men de som int vet så tänker jag tyvärr inte nämna något namn!
efter att abiturienterna sprungit in väg, satt jag vid min pulpet i klassen och började känna mig enormt ledsen, fick en klump i bröstet när jag började tänka på honom. Men lyckades glömma de och koncentrerade mig på vad som vår klassföreståndaren hade att berätta och anteckan det som visades på OH:n.
Har flera gånger frågat samma fråga, varför ska det vara så svårt att glömma? jag vill bara gå vidare i mitt livet, sätta det gamla bakom mig och kunna acceptera honom bara och ändast som en vän. Men det verkar omöjligt, även om jag vet att för Gud är inget omöjligt!

På tal om penkkis i gymnasiet.....så har jag den senaste tiden mycket funderat på gymnasiet, om det var en misstag av mig att inte välja att studera där..bland mina vänner..där får de ha b.la: Julbal på sin julfest, penkkis, vanha etc .men åt andra hållet så e jag glad att jag valde yrkes...skulle ändå aldrig klara av gymnasiet och få student.

Började i måndags i Jeppis gospelkör, en vän som e med i de tipasde mig om de och det var ingen tveka om saken, jag går dit! så nu sjunger jag både i Jeppis och Kokkola Gospelkör, vad gör man inte för att få uttnytja sin röst och göra det man gillar - nämligen sjunga!!:)
I Maj ska jag och Melinda till Stockholm på en stor gospelfestival för att uppträda med kören, ska bli skoj!:)

Och precis om två veckor denhär tiden så befinner jag mig i helsingfors hos mina underbara vänner och deras familj. på fredagen så åker vi upp till Karis på en alfaveckoslut som varar allt till söndag! väntar med spänning!:)

Har nog int blivit moster ännu, men meddelar så for jag blir det!!:)

Å så är det mörker körning i mårån kväll...hehe..hur månnde det går!!??:P
Det får vi se sen!

Och till sist innan jag ska sluta och gå och äta, så önskar jag min Underbara vän i Helsingfors en UNDERBAR och väslignat 19-års dag!:D
hmmm...på tal om de...vad ska jag ge henne till present...ikk...!!??:/
nåja..nog hittar jag på något!!:)

Nu ska jag och äta!
tjena mors!

Guds välsignelse!!:)
&
Kramar till alla mina underbara vänner som jag sällan ser!<3>
:)



3 kommenttia:

Anonyymi kirjoitti...

Tack! Jo, snart får vi ses! kram, Hanna

Anonyymi kirjoitti...

Hejj! Jag förstår att det är lessamt att vara ensam! Men däremot tror jag inte att d va fel beslut att fara till gymnasiet. Det kräver mycket läsning och tålamod, och jag tycker du passar så bra i köket! Jag hoppas att du hittar någon att vara med. Om du inte ännu har varit och tala me Jenny så e d dags att fara NU! :) Du borde inte missa chansen, och du e int blyg, så du vågar!! Kram Sofie

Jossan kirjoitti...

Tack Sofie:)