Sitter hemma och tar in det sista av min kväll av sjukledigheten. Tiden har gått snabbt, när jag fick veta hur länge jag skulle vara borta var jag smått fundersam på hur jag skulle få tiden att gå. Men utan att veta om det har nu dessa veckor gått förbi i ett huj och i morgon blir det att återvända tillbaka till jobbet.
Någon sa till mig; Kanske finns det en mening med att detta skulle hända!?
Jag började fundera på det själv, kanske det var meningen att jag skulle skada mig så svårt att jag skulle tvingas att vara borta från jobbet för en längre tid, att jag behövde all den lediga tid och vila som den långa sjukledigheten innebar.
Hur jag än har funderat på det så har jag inte kommit under fund med varför jag tilldelats denna möjlighet till vila och möjlighet att göra det jag vill (och kan!)
Under min sjukledighet har jag varit mycket hemma och på så sätt få möjligheten att umgås med Hanna på ett sätt vi inte kunnat då jag är på jobb. Dessa stunder vi har haft tillsammans hemma har varit roligt och många bra diskussioner har ägt rum - dagtid då vi båda varit hemma, och inte nattetid, som vi brukar i vanliga fall!:P
Nu blir det att återvända till jobbet och verkligheten, första veckan kommer högst antagligen att gå segt, men nog kommer jag väl upp i farten så småningom. Dessutom får jag börja förbereda mig för de nattliga diskussionerna med H. nu när jag inte längre är hemma dagtid.
Ps 23:2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
1 kommentti:
Jättebra!
Lähetä kommentti