Mixed emotions

De senaste veckorna har känslomässigt varit en berg-och-dalbana.

Jag skulle även kunna säga att känslorna varit blandade, och dessa ovälkomna blandade känslor har angripit åtmonstone två områden i mitt liv, som jag tampats med den senaste tiden.
Det ena är att jag står inför en stor omställning i mitt liv (Och jag vet att detta inte endast berör mig!)en omställning som jag länge varit medveten om men som jag hittils försökt förtränga så länge jag kunnat. Men nu kan jag inte länge blunda för verkli gheten utan jag måste inse och face the fact att min underbara vän och kämppis snart kommer att åka iväg till M. på utbyte för ett halvt år, detta ser jag på med både glädje och smärta.En person jag kännt sedan länge, som jag har kunnat lita på i alla väder och som jag kunnat anförto mig åt under mina svåra och svaga stunder kommer att åka bort, detta dock för en bestämd tid.En person som jag har blivit van att bo med, som delar samma kristna tro, kommer snart att befinna sig på en annan plats och i stället flyttar det in vilt främmande människor.En person som jag har ett visst tillit och förtroende för - ett förtroende som jag inte har med många.Nu när hon åker bort så vem skall jag nu kunna anfötro mig åt, eller ännu värre, vem finns som har en sådan tålamod och uthållighet att kan den ta emot mina krokodiltårar!? They are not many!
Jag är glad att H. fått möjligheten att åka på utbyte, hon kommer att få var med om många äventyr och mycket roligt och nytt och hon kommer att få många nya erfarenheter i bagaget.Dessutom blir hennes halvår i M. en oas i hennes liv, hon kan släppa all stress om annars råder på hemafronten och leva i nuet - utan måsten.Detta möjliggör även ett besök hos henne i Juli, om allting går som planerat!
Det andra är en stark längtan som jag gått och burit på nu en längre tid, en längtan som varit starkare än aldrig förr, så stark att det ibland gör ont och man tror att hjärtat skall slitas ur bröstet på en. En längtan som framkallar salta, svidande tårar som är omöjliga att hålla tillbaka.Detta är längtan efter närhet och kärlek, att få älska och bli älskad, längtan efter att få dela livet med någon - längtan efter en livskamrat!Längtan att få kura ihop sig i någons varma famn efter en tung dag på jobbet - vilken kliché, en längtan ack så avlägset! Ofta tvivlar jag på mig själv också, är jag tillräckligt "bra" för att någon, är jag tillräckligt "högt" utbildad för att duga? Mitt problem är också att jag lätt jämför mig med andra, på alla plan och ofta är jag den sämre parten i jämförelsen. Ofta jämförrjag mig med andra om det yttre, att se och tycka att en vän är så otroligt vacker att känslor av misstro och tvivel om en egen skönhet börjar växa i en, så som törne växer bland vete och kväver det (Matt 13:7).
Jag vet att Gud har en plan för allt och att han har allt i sin hand och vet precis vad jag behöver och att inte inte behöver tvivla, men det är lättare sagt än gjort då känslorna ofta tar överhand. I och med detta har jag börja be för saken, att Gud skall låta förbereda mig inför det kommande och framförallt att jag skall både tålamod och uthållighet att orka vänta.
Så skall min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver. (Fil 4.19)
Tills dess får jag vara glad och tacka att jag har min familj, min församling och många underbara vänner som älskar mig och som jag älskar tillbaka! :)