Me, myself and I

Idag var det mitt fjärde dag på praktik, LIA. Hittills har allt gått utan något som hällst problem. Handledarna och personalen e helt trevliga, de e roligt att sitta och parat med dem på kaffe - och matrasterna. En dag bjöd en av kökspersonlen på en otroligt juuuuuvlig marängrulle, alla som satt vid bordet ville genast ha receptet på läckerheten - även jag!:P Vem vet, kanske jag bakar det åt er nångång när ni kommer hit, man vet aldrig!;) förutom jag, så jobbar också två andra Nedervetilbor vid j Emeliehemmet, nämligen mor och dotter Lidsle. tack vare dem får jag skjuts till "jobbet".
Förövrigt har allt gått bra!

------------------------------------------------------------------------------------------------

Något som jag under de senaste dagarna (och flera gånger för det) har varit fundersam och besviken på mig själv över, är svartsjukan. Jag blir bara så störd på mig själv när jag blir svartsjuk på någon av mina kompisar eller någon anna, helt utan nå vettig orsak eller så har min russin till hjärna hitta på en barnslig orsak. Har konstaterat svartsjuka är min svaga sida. Jag vill verkligen inte vara svartsjuk på mina kompisar för de är de bästa kompisar man kan ha. Titt som tätt faller jag ner i gropen och det kan ta sin tid att komma upp därifrån - vilket resulterar att personen som jag avundas lämnar och lida av de, även en oskyldig vän för sin andel. Man gör inte bara andra illa när man är svartsjuk - även sig själv. Jag mår verkligen inte bra av att vara avis, ofta brukar svartsjuka ändra sig till vrede och människor i min omgivning hamnar att stå ut med min dåliga humör och bitterhet.
Det behöver inte alltid vara avundsjukan som drabbar en utan det kan också vara själviskheten, båda liknar varandra. Genast när man(med sin rubbade tankegång) tycker att något är orättvist eller fel mot en själv(själviskhet) så är man där igen - sitter och tjurar, fast man int har någon anledning att tjura över något. Och om någon frågar vad som står på, så vill ma int tala om det för man är rädd för att personen ska tycka att man e barnslig och dum för att man beteers sig som man gör och olikaså orsaken till beteendet. Så tycker jag själv i allfall. Det värsta är att jag av någon konstig anledning alltid blir avundsjuk på en och samma person när jag väl blir det, sällan på någon annan - varför?
Tyvärr måste jag medge att det har kommit en person till på min avundsjuk -lista, jag hoppas att det inte kommer nå flera.
Själv har jag märkt att jag ofta blir avis på någon som (enlig mig själv) kommer i första hand medan man själv tycker sig komma i andra hand.

Att gilla eller tycka om någon förknippas också med avundsjuka. Om man tycker om någon vill man inte mista den personen och man är rädd att någon annan ska "knycka" den personen ifrån en. Så går man och misstänker någon hela tiden för det minsta lilla sak den säger eller gör i den omtyckta personens närvaro. Det som man själv tycker att förvärrar saken (självisk tänkande) är att ens kompis också e kompis med personen man gillar, och hjärnan drar fram avundsjuka igen. och man uppmärksammar ett minsta lilla tecken (ord, beteende, gest) som får ens hjärna att tro att någon del av parterna fått intresse för den andre, får hela världen att falla samman fast man ändå vet att de inte tycker om varann, bara som vänner - avundsjukan har slagit till igen!

Varför finns det något som heter avudnsjuka, allting skulle vara mycket bättre om inte något sådant fanns.
Detta är en jobbig sak för mig som jag inte mår bra av. om det sku vara så lätt som att knäppa med fingrarna och vips, är avundsjukan borta. Men nej, så lätt är det inte.

Ni kanske tycker att jag verkar tjatig, men detta är en sak som verkligen stör mig, och som jag vill bli av med. Jag hoppas jag får bukt med min problem.

ha d bra!
God Bless!