Har inte firat vappen på något speciellt sätt, var nästan hela dagen med mamma hos mormor och morfar igår, på morgonen var jag med Sofie på Gudtsjänst.
Vaknade idag av att en av mina brorbarn öppnade dörren till mitt rum. Rosa var på full gång med att fira vappen. Bar på en glittrig, mångfärgad peruk och med "majvippa" i högsta hugg.
Lite senare for jag med mamma och pappa hem till brorsan och hjälpte att sätta upp studsmattan, som genast kom i flitig användning. senare på dagen kom syrran och hennes familj på besök, Lille Axel var glad och munter.
Sofie fick också se lille Axel för första gången, och hon sa att hon nog vill se honom flera gånger!:) Och klart hon får de, jag hoppas Hanna nångång får se honom.
På lördag kväll var jag med Sofie, Sofia, Melinda och Eva & hennes pojkvän på Crosspoint till Kokkola, som blev en vändpunkt för mig i min tro.
Har nämligen på den senaste tiden haft en osäker känsla om min frälsning, att är jag verkligen verkligen kristen eller har jag gått och ljugit för alla, och mig själv??. vad ska mina vänner säga osv. har inte mått så bra på grund av känslan, och har t.o.m fått panik om saken verkligen skulle vara så.
Jag berättade för Hanna om hur jag känner och har det, och bad om hon kunde be för mig. nästa gång de hade Bibelgrupp i hennes fösamling ba de för mig. Bad också lite själv.
Och nu i går kväll på Crosspoint fick jag bönesvar. En av värdarna sa under lovsångs & förbönstillfället att om någon här har en osäker känsla om sin frälsning och dyl. så ska han/hon komma fram till altaret och få förbön.
Det kändes som om han sa det just till mig. Efter lovsångstillfället tog jag tillfälle i akt och gick och pratade med en av värdarna och sa att jag ville ha förbön, och varför.
Jag fick förbön, och det kändes så skönt och befriande, att få släppa det osäkra känslan och muren mellan mig och Gud skulle ha rasat. Jag grät som jag aldrig förr har gråtit under förbön, jag var så glad och lycklig igen. Kommer fortfarande ihåg vad en av förebedjarna sa till mig: " Jag ser en skidspår, där du skidar. Du har ena skidan i spåret men den andra har du någonstans bredvid. Men nu lyfter Gud upp skidan, och sätter den i rätt spår igen".
Det var härligt.
Plus att det som Oa pratade om under Crosspoint faktist fick mig att inse att jag har själv lite problem med . Och det handlade b.la om hur man lever ut sin tro och hur man reagerar när folk frågar om man e kristen. Jag själv blir lite nervös om jag vill säga något om min tro, fast jag inte borde det. Att tro är inget att skämmas för, det är den väg man har valt. Och jag är väldigt glad att jag valde den vägen, och inte en annan.
Jag har också funderat på hur det är med min mormors tro. Eftersom hennes mamma var söndagsskollärare, så måste mormor ju också ha någon from av tro. jag tog chansen och frågade henne igår om hon tror på Gud, och utan någo som hellst tveka och funderingar svarade hon "Ja, han finns nog". Jag blev glad av det svaret!:)
Väntar bara på att åka till Helsingfors och träffa Hanna och alla andra Hesa ungdomar igen.
Hanna sa åt mig en gång " Jag hoppas Gud leder dig hit när du börjar jobba" Och det önskar jag också. Har hört hur myki och bra församlingsverksamhet de har där i Markus församling, en sådan församling som man själv skulle vilja vara aktiv i!:) Och, som köksa på Björkebos skribaläger och barnläger, är för mig, en bra början! Redan under en dags vistelse på Björkebo i förra sommar, fängslade mig direkt. Har dessutom en massa vänner där, vilket gör allting mer lockande!:)
Och så har man lyckats med att ramla ner från hästryggen. Så inte nog med att man är "lemin" efter ridandet, så är man lite sjuk vid ett ställe i korsryggen. vänstra bäckenbenet värkte efter att jag fallit, men det försvann tack vare Burana 600!:P När jag går så går jag som en anka, känns det som, i allafall.
I moron bär det av till Jeppis igen, och duuna i köket som vanligt. dock sista veckan för i år...men man kommer ju tillbaka i höst. Och dessutom...på måndag börjar vår 5:e och sista period...en mycket skön sådan, börjar klockan 11 på måndagar och slutar klockan 11 på fredagar, som Hesaborna brukar säga, de e Helmi!;)
Men ska ta och avsluta mitt inlägg här.
Jag önskar er alla än en gång en glad vappen, och en trevlig fortsättningen på dagen.
Guds rika välsignelse!
Kram
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti